DELA

Stor skillnad mellan skämt och fusknyheter

Utmaningarna med falska nyheter är gigantiska.

Men istället för att slopa aprilskämten borde vi ta chansen att diskutera källkritik på skojarnas julafton.
Pommerns skrov målas grönt för hylla ligamästaren IFK Mariehamn. Nu hoppas staden på att få in sponsorpengar från ett annat grönvitt varumärke – den danska bryggerijätten Carlsberg.

Så löd Nya Ålands aprilskämt i helgen.

Årets aprilskämt blev ändå färre än vanligt. I de ”falska nyheternas” kölvatten meddelade flera mediehus i Finland, Sverige och Norge att de hoppar över traditionen i år. Motiveringen är att läsaren ska kunna lita på nyheterna 365 dagar om året.

Kopplingen mellan falska nyheter och aprilskämt är inte så stark som de traditionsslopande publicisterna nu ger sken av.

Det som står i en tidning ska vara sant. Men till skillnad från falska nyheter har aprilskämten så gott som alltid en betydligt oskyldigare karaktär. Krafterna bakom propagandan försöker inte allt för sällan främja ett politiskt budskap. Och det är något helt annat än ett luras på en överenskommen dag.

Den mest väsentliga skillnaden mellan så kallade ”fake news” och traditionella aprilskämt är att de ansvarsfulla mediehusen avslöjar sina aprilskämt klart och tydligt den andra april.

Den här principen kan läggas in i en större kontext där ansedda mediehus har en låg tröskel för att rätta fel som publicerats. Så ska det vara. Journalister gör fel. Det kan bero på missförstånd eller rena felaktigheter.

Det är lika jobbigt varje gång, men när det händer ska läsarna få veta om det, precis som journalistreglerna stipulerar. Det här ska läsarna kunna lita på och det kanske vi kan bli ännu bättre på.

Desinformationskanaler med en propagandaagenda rättar däremot ytterst sällan fel. De fortsätter blåneka trots att de är överbevisade. För dem är det väsentliga inte att rapporteringen är korrekt och trovärdig. De vill bara få ut sitt budskap.

Lider deras sajt av trovärdighetsproblem startar de bara en ny. Jämför det med de etablerade mediehusen som stått pall i decennier, ibland sekel.

Det är kanske just på grund av det långa förtroendet som etablerade medier har råd att skämta med sina läsare. För som Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg konstaterade i förra veckan bygger aprilskämtet på ett starkt förtroende som man vågar leka med. Att sluta med skämtet är att som att säga att förtroendet är i så stor gungning att det inte kan riskeras på något sätt.

Frågan är också om inte mediehusen underskattar sina läsare, lyssnare och tittare. Den stora majoriteten klarar förmodligen av att känna igen ett skämt. Visst ska man kunna lita på de artiklar som mediebolagen kablar ut. Samtidigt är det bra att alltid tänka kritiskt oavsett vad man läser.

Att slopa aprilskämtet är en enkel och konkret handling. Genom den vill publicisterna visa att de tar problemet med fusknyheterna på allvar. Men i stället för att hoppa över skojarnas julafton kunde publicisterna passa på att lyfta fram vikten av källkritik.

Falska nyheter har varit i ropet sedan valkampanjen inför det amerikanska presidentvalet. Men vandringssägner, rykten och propaganda har funnits betydligt mycket längre än så. Skillnaden till tidigare år är att den nya tekniken möjliggör att lögner och propaganda kan spridas blixtsnabbt till en stor grupp av människor.

Det kräver mer diskussion om källkritik, inte mindre.

Förresten. Det är dags att sluta prata om falska nyheter och fuskmedier. För det har inget med varken nyheter eller medier att göra.

Ska vi kalla saker för vad de är fungerar rykten, lögn och propaganda fortfarande bra.