DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Stöd till offer för våld i familjen behövs nu

I dag erbjuder landskapet stödgrupper för de män som utövar våld medan de utsatta går utan.

andskapsregeringen måste agera.
Offer för våld i familjen behöver mer stöd. Det stod klart när ett fyrtiotal människor samlades i veckan i Folkhälsans allaktivitetshus för att diskutera vilka stödfunktioner det i nuläget finns för offer av familjevåld och hur samhället kunde bli bättre.

Det öppna mötet om våld i nära relationer arrangerades av Ålands feministparaply. Vårdpersonal och socialarbetare som i sitt yrke möter drabbade deltog, men också politiker och personer som anser frågan vara viktig var på plats.

Frustrationen var påtaglig över den nuvarande situationen. När en kvinna kommer in till akuten får hon plåster på såren, när en kvinna tvingas söka skydd på Tallbacken fungerar det. Men sedan då? Vad händer då kvinnan ska återgå till sitt ”normala” liv?

Vad finns det för hjälp att få?

Väldigt lite. Behövs terapi slussas man till vuxenpsykiatrin. Känner man sig hotad av förövaren kan man ansöka om besöksförbud – men det är en klen tröst som knappast lindrar otryggheten inombords.

När man utsätts för våld i hemmet av någon som borde stå en närmast bildas sår som tar länge att läka. ”Våldet finns kvar i varje cell”, sa en kvinna som delade med sig av sina erfarenheter i Nya Åland. Eftervård måste bli en självklar del i vården av utsatta kvinnor.

Under mötet blev det klart vad som fattas, stödgrupper och stödpersoner. I dag finns varken eller. Orsaken till bristen på stödfunktioner beror inte enbart på kunskapsbrist, landskapsregeringen har arrangerat fortbildningar i dessa ämnen med jämna mellanrum. Det handlar om pengar och brist på organisering.

De som tar steget och vågar berätta måste få ett bra bemötande från första stund. Om man en gång blivit sviken av vården eller polis är det föga troligt att man återvänder. ÅHS sätter i år extra fokus på våld i nära relationer och polisen har haft det som ett fokusområde i flera år.

Myndighetspersoner måste bli bättre på att våga fråga för att upptäcka våld i nära relationer. Men på grund av bristande stödfunktioner så finns det i praktiken inte så mycket de kan göra med svaret.

Det finns landskapsbekostat stöd till män som utövar våld. ”Alternativ till våld” heter stödgruppen dit män som önskar ändra sitt våldsbeteende kan vända sig. Det är en viktig och betydelsefull verksamhet som bör fortsätta. Men att männen får vård medan kvinnorna står utan är inte försvarbart. Hur är det möjligt att kvinnorna drar nitlotten än en gång?

Engagemanget är stort. Det finns människor som vill hjälpa, de vet bara inte hur. Samhället måste ta tag i detta och organisera stödfunktionerna och ta till vara det så viktiga engagemanget. Tredje sektorn har en viktig roll att spela.

En samverkansmodell, likt barnahusmodellen, mellan polisen, sjukhuset och socialen för offer i våld i nära relationer har diskuterats mellan berörda institutioner. Det skulle fungera avlastande för offren som inte behöver ringa runt till olika myndigheter för att få hjälp.

Landskapsregeringen lyfter i sitt regeringsprogram våld i nära relationer som en viktig fråga, men vilka åtgärder har det lett till? Vi måste kunna lita på att vårt samhälle stöder de svaga och utsatta så vad är det vi väntar på? Som en person utryckte sig på mötet ”hur svårt ska det vara?”. Ett stödande nätverk till familjevåldsoffer måste bildas nu. Det är agerande vi behöver – inte vackra ord.