Stillsam start för ny partiordförande
Frisinnad samverkan har valt ny partiledare, denna gång en samarbets- och kompromissmänniska snarare än en ledare med hög svansföring. Johan Ehn placerar sitt parti i en traditionell högerpolitik med vilja att lyssna.
En ny partiordförande är något de flesta partier brukar lyfta fram med buller och bång. Det gjorde inte Frisinnad samverkan. I stället smög man ut nyheten efter ett stilla möte, och lät förstå att det inte var någon dramatik i beslutet.
Möjligen återspeglar det nya ordföranden Johan Ehns personlighet, möjligen återspeglar det den interna diskussionen i partiet, där man sökt en fungerande arbetslösning snarare än en stark och karismatisk ledare. Tidigare ordförande Jörgen Strand har sitt pensum fullt i landskapsregeringen, och har därtill inte gjort sig känd som en utpräglad samförståndsmänniska, vilket Ehn definitivt är.
Inför lagtings– och kommunalvalet nästa år har Frisinnad samverkan en del jobb att göra, och till riksdagsvalet har man ännu inte lyckats från fram något namn. Resultat utlovas under veckan, men någon lätt resa har det inte varit. I förhandsspekulationerna nämns nu Jörgen Strands namn allt oftare. Det vore ett namn som skulle tillåta fs att komma undan med äran i behåll, och möjligen också en förklaring till bytet på ordförandeposten, men riktigt klockrent är det inte.
Valstrategiskt vore det helt rätt med en kvinnlig kandidat som man därmed skulle lansera som Harriet Lindemans efterföljare i den åländska politiken.
Hur ska man då se på Johan Ehn som partiordförande? Det man kan säga med en gång är att han till skillnad från de senaste herrarna inte är en dominerande figur. Han har gjort sig känd som en idog arbetare, en politiker som gått den långa vägen genom kommunalpolitiken, och han sitter nu som ersättare i lagtinget och därigenom som vice talman. Han lyfts alltså fram av sina partikamrater och kolleger, inte i första hand av väljarna.
Kompetent, påläst, en människa som det går att samarbeta med, ordhållig. Så beskrivs han av politiker i andra partier, och det är ju inget dåligt betyg. Den svaga punkten ligger i förmågan att med de små bokstäverna nå ut till väljarna, men det är fullt möjligt att tiden i lagtinget nu gjort sitt till för att göra Johan Ehn tillräckligt känd för att fungera också som partiordförande.
Vill man spekulera lite elakt kan man kanske säga att han fick ett uppdrag som de starka männen i partiet, Tom Pussinen, Tage Silander, Roger Jansson inte vill ha, och att de nog drar i sina trådar i bakgrunden.
Politiskt är han en mittenpolitiker av den gammaldags högern med socialt samvete. Inga marknadsliberala funderingar här inte. Under Johan Ehns ledning kommer Frisinnad samverkan att vara ett pragmatiskt borgerligt parti med hög självstyrelsepolitisk profil, men utan självständighetsdrömmar, ganska långt som det är i dag alltså.
Det omedelbara måttet på framgång blir naturligtvis hur väl Ehn lyckas med att rekrytera nya krafter till partiet. Det behövs kvinnor, det behövs yngre kandidater, det behövs mera bredd i ett parti som alltid varit smalt på gränsen till elitistiskt. Frisinnad samverkan förlorade ett mandat i det förra valet. Med lite tur och lite skicklighet så borde man ha chansen att vinna det tillbaka. Å andra sidan är Ålands framtid och de obundna ett reellt hot på högerkanten för de väljare som tycker att ett högerparti borde vara mer utpräglat höger än det blir med Johan Ehn som partiledare.
