Sten för sten plockar EU ner spelmonopolen
EG-domstolen och EUs tjänstemän har angett riktningen; spelmonopolet skall bort.
Vi är inte där ännu, men frågan är hur monopolbolagen står rustade den dag de skall ut i verkligheten? Hur blir det med pengarna till allmännyttan?
De droppar in efter hand, EG-domstolens utslag i mål mellan monopolstater och sådana som vill in på spelmarknaden i landet. I tisdags kom ett igen, ett utslag som får de kommersiella spelbolagen att vädra än mer morgonluft. Och åländska Paf.
Målen gäller inte monopolets vara eller inte vara, utan huruvida monopolet diskriminerar alla lika och framförallt huruvida monopolet har rätt mål. Målet för Paf, för Veikkaus, för Svenska spel och andra får inte vara att dra in pengar. Det får inte ens vara att hindra folk att spela bort sina pengar, annat än om det leder till total misär, utan monopolet tillåts bara om det hindrar att spelverksamheten används i bedrägliga eller brottsliga syften. Och då kan man tänka sig att om ett statligt monopolbolag utökar sin verksamhet med attraktiva spel så drar det bort folk från förbjuden och dold spelverksamhet. Då är det ok
Men hur skall man veta var gränsen går? EU har inte gjort det lätt vare sig för sig eller medlemsstaterna. Den absolut ledande principen är i alla fall att det skall vara fritt att etablera sig.
Sten för sten river EU monopolet. Även om det inte går snabbt så finns målet där. Några tror det kan ske om fem år, andra om tio, men det kommer. Och då är frågan hur bolagen står rustade, de bolag som nu har lett in pengarna till verksamheter som vi alla tycker är bra. Som kanske rentav har gett en och annan av oss rent samvete när vi har spelat bort mer än vad som var klokt.
Kan våra monopolbolag – för Ålands del Paf – ta upp kampen med de stora kommersiella spelbolagen, som redan nu finns etablerade runtom i världen? För Pafs del vågar man ha en mild förhoppning. Penningautomatföreningen har i många år nu hållit på och tänjt på gränserna, sökt sig ut till större marknader, skaffat sig ett kunnande som klart överstiger det som behövs på en strängt geografiskt begränsad marknad.
De finländska monopolen har tagit det lugnare, strikt hållit sig inom landets gränser och förutsatt att andra också gör så. Det var väl där konflikten mellan Paf och riksmonopolet började gro i tiden. Där finns garanterat en oro för hur framtiden ter sig om monopolen kommer bort. För det handlar om mycket pengar även om EU har sagt att pengar är vad det inte får handla om.
Paf kanske överlever. Men Paf kanske inte alls behövs. När monopolet är borta så är det inte fritt fram att ordna spel inom EUs gränser. Tanken är att det skall ges tillstånd. De bolag som vill in på spelmarknaden och som är seriösa skall betala för att få plocka pengar av oss. Och de pengarna går till staten/ landskapet. Eller till den som har fått rätten att ge ut tillstånden.
Spellicenserna skall ge pengar som motsvarar det som monopolbolagen tidigare har tagit in. Eller mer. Vad skall vi då med de gamla monopolbolagen till? Om konkurrensen blir hård så kan man hoppas att bolagen bjuder över varann och att det blir en nätt summa för samhället. Som vi betalar.Är det det vi vill? Vill vi att spelbolag genom aggressiv marknadsföring försöker locka oss att satsa på den där vinsten som aldrig kommer med pengar som vi egentligen inte har?
Än är monopolet inte borta, men det plockas ner sten för sten.
