Steg mot parlamentarism i stadspolitiken
Stadspolitik är inte lagtingspolitik. Och kommunalpolitik innebär inte en parlamentariskt tillsatt styrelse, även om Mariehamn nu tagit ett steg i den riktningen.
När dammet lagt sig efter lagtings- och kommunalvalet i oktober stod Åland både i lagtingspolitiken och i Mariehamn inför en ny situation. Inte bara hade socialdemokraterna gjort ett sensationellt bra val och lanserat en röstdrottning till lantrådskandidat i Camilla Gunell.
Dessutom var, och är, Socialdemokraterna det största partiet i Mariehamn, med god marginal.
Mariehamn är fortfarande en överväldigande borgerlig stad, men enligt tidigare praxis, det system som tillämpats under många år, har det största partiet första tjing på posten som stadsstyrelsens ordförande.
Det gick inte nu.
För den borgerliga majoriteten i Mariehamn gick det inte att leva efter tidigare praxis, inte när det äntligen fanns en borgerlig majoritet på 14 mandat mot Liberalernas och Socialdemokraternas sammanlagt 13 mandat.
Så har det inte varit förut, när Liberalerna och Socialdemokraterna om de gjort gemensam sak kunnat trumfa ut högerfalangen i omröstningar.
Förhandlingarna som följde blev hetsiga. Ännu mer komplicerat blev det när Obunden samling, Ålands framtid och Centern gjorde gemensam sak och ställde krav på poster utgående från sina gemensamma sju mandat i fullmäktige.
Resultatet, efter tuffa manglingar som enligt uppgift innehållit både hårda ord och höjda röster, blev en kompromiss som lämnar trumfkortet, ordförandeskapet i stadsstyrelsen, hos Moderaterna.
Fortsatt maktinnehav, och en spegling av en parlamentarisk majoritet i fullmäktige. En nytolkning av praxis, på parlamentarisk grund.
Å andra sidan finns det gamla poängsystemet kvar som en guide och grund i tillsättningen av nämndordföranden och medlemmar, nog så tunga poster i en liten stad.
Utan den grunden att stå på skulle det bli väldigt kaotiskt efter valen i Mariehamn. Om det är något en liten stad inte har råd med, så är det att göra allt till partipolitik. Det mesta som besluts i av stadens politiker handlar inte om ideologi, utan om sakfrågor, och väldig många som röstar i Mariehamn röstar inte på parti, utan på person.
En dimension som inte är att förakta är naturligtvis det faktum att ordförandeposten i stadsstyrelsen är eftertraktad av varje politiker i karriären, både som lärosäte för högre poster och för att det ger god exponering inför framtida val. Se bara på Johan Ehn (M) som byggt sin politiska karriär på den kommunala grunden.
Både Sara Kemetter (S), förste vice ordförande i stadsstyrelsen, och Petri Carlsson (M) ordförande i stadsstyrelsen har ambitioner utöver att vara ersättare i lagtinget. För dem gäller det att under den kommande perioden visa vad de duger till som politiker. Det innefattar, det förutsätter ett konstruktivt samarbete bortom partigränserna.
Låt alltså havet sluta storma nu, och börja jobba tillsammans.
