DELA
© Nya Åland

Staten smiter från moms via Åland

Skall man skratta eller gråta?
Det skatteparadis regering och riksdag är så rädda för att Åland kan utvecklas till, det utnyttjas nu av ett statsägt bolag. Var ligger logiken?
Posten på Åland har sedan länge målmedvetet och med gott resultat utnyttjat skattegränsen. Terminalen i Sviby var inte liten när den byggdes. Den har byggts till så den snart är stor som halva flygfältet strax intill och postens vd Henrik Lundberg säger att man kan bygga ut med ytterligare 25.000 kvadratmeter om det behövs. Det är 2,5 hektar!
Utrymmena behövs för att packa och distribuera varor från olika postorderföretag till kunder runtom i Norden och Europa. Orsaken till att detta görs på Åland är att varor under 45 euro kan distribueras momsfritt. Att slippa betala 10 euro i moms för en försändelse gör ingen rik. Men om det handlar om hundratals och tusentals försändelser så ser det annorlunda ut.

Bland kunderna finns, som Nya Åland kunde brätta i går, numera Rahapaja Moneta, översatt till svenska myntverket Moneta. Moneta säljer samlarmynt av olika slag, en perfekt vara att ha i lager, packa och distribuera. Liten, oöm och ofta till rätt pris, det vill säga under momsgränsen. En, som det numera heter, win-winsituation för såväl Moneta som posten på Åland.
Det speciella men myntverket Moneta är att företaget, en filial till Oy Nordic Moneta Ab, till hälften ägs av statliga Myntverket. Halva vinsten av den momsbefriade distributionen via posten på Åland går i statens ficka. Staten gör alltså business på det åländska skatteundantaget. Smart. Lagligt. Och Åland är ingalunda ensamt om att erbjuda momsbefriad service, det sker också på andra håll utanför EUs skattegräns.

Det speciella här är att staten är en av kunderna. Det är möjligt att finansminister Katainen eller vem det nu är som är högsta instans inte känner till saken. Och det är möjligt att vi genom att skriva om detta berövar posten en god kund.
Men med tanke på hur obeskrivligt försiktiga alla riksmyndigheter av olika slag har varit när det gällt ökad bestämmanderätt för Åland så är det nästan omöjligt att ett statligt ägt företag utnyttjar den åländska skattegränsen.
På rikshåll har man gång på gång motat åländska önskemål om ökad skattebehörighet med att man inte kan låta Åland bli ett skatteparadis. Från åländsk sida har man gång på gång försäkrat att så inte kommer att ske.
Samtidigt har alla vetat att det posten på Åland sysslar med är just skatteparadisisk verksamhet, om än i liten skala jämfört med de riktiga paradisen. De åländska försäkringarna har med andra ord inte klingat helt äkta.

Men vad säger vi om statsmakten, som på allt sätt vill sätta stopp för dylik skattesmitarverksamhet och samtidigt själv utnyttjar servicen?
Oberoende av vad man anser om ökad åländsk skattebehörighet så har ett av statsmaktens argument emot detta fallit.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax