DELA
© Nya Åland

Staden behöver en bred majoritet för att klara krisen

I dag ska stadsfullmäktige ta beslut om budgetramarna för nästa år. Det lär bråkas, men staden behöver inte mer konfrontation.
I dag ska Mariehamns stadsfullmäktige fatta beslut om budgetramarna för nästa år. I torsdags klubbade en minoritet inom stadsstyrelsen igenom ett sparförslag på 2 miljoner euro, 250.000 mer än det fullmäktige beslutade om i höstas.
Det återstår att se vad som blir kvar av det förslaget när demokratins kvarnar malt färdigt. En majoritet måste stå bakom beslutet, och det lär innebära förändringar.

Klart är att ekonomin i stan är i kris. För de två föreslagna miljonerna i inbesparingar räcker inte på långt när. Samfundsskatten har sjunkit drastiskt för Mariehamn när rederierna handlat båtar och Ålandsbanken skriver av Sverigesatsningen. Det har slagit stora hål i intäktssidan. I fjol vid den här tiden hade stan räknat in nästan nio miljoner i samfundsskatter, i år är siffran 168.000. Det snyter man inte fram i brådrasket.
Det betyder också att stan sitter i en rävsax. Om man, som det förslag som vann omröstningen i stadsstyrelsen föreslår, sparar allra mest på mjuka värden (social omsorg, utbildning, kultur och fritid) framstår staden som en hårdare stad att leva i. Sparar man inte tvingas man höja skatten än mer än stan nu kommer att tvingas göra.

Styrelsens ordförande, Petri Carlsson, som fällde avgörandet i omröstningen med sin utslagsröst, hoppas att stadsledningen och personalen ska hitta helt nya och mer kostnadseffektiva sätt att bedriva omsorgen på. Det vore fint, men förhoppningar om lösningar ingen ännu har är en tunn madrass att landa på om man trots allt faller.
Å andra sidan har oppositionen ingen tydlig idé om hur pengarna ska skakas fram heller. Socialdemokraterna har föreslagit skattehöjningar i flera år, men om skattehöjningar ensamt ska lyfta stans ekonomi kommer det att göra ont för medborgarna, och vara frånstötande för potentiella inflyttare.
Jomala, några minuter bort, har förvisso högre skatt i dag, men kommunen är skuldfri och växer så det knakar. En allt tuffare konkurrent för den krisande staden även i kampen om människorna, inte bara företagen.

Staden sitter som sagt i en rävsax, agnad av gamla tiders slöseri och oförmåga att förutse och ta höjd för sämre tider.
Samtidigt spänner kombattanterna i stadshuset både ögon i motståndarna och stämbanden i talarstolen för att visa vilka som vet bäst. Problemet blev dock övertydligt i stadsstyrelsen. Det finns ingen majoritet för något alls när det gäller ekonomin.

I dag samlas de 27 folkvalda i stadsfullmäktige och ska börja med att bygga upp stadens ekonomi till en hållbar nivå. Då kommer inte tre åttondelar att räcka. Frågan är om ens hälften räcker. För den situation som Mariehamn befinner sig i kommer inte att vara löst till nästa val, och då kan en annan majoritet riva upp alltihop igen, jagad av givna vallöften.
För att staden, som fortfarande betraktas som Ålands ekonomiska motor, ska komma på fötter krävs långsiktiga, breda överenskommelser. Högerkanten måste börja fundera på om kriskommunen verkligen ska ligga i botten när det gäller skatteöresuttag. Och vänsterkanten måste fundera över om det är så att den sociala omsorg som Mariehamn erbjuder är i överkant, och besluta sig för vad man kan dra ned på.

Det kommer att göra ont för stadens invånare när skatter ökar och omsorg dras in. Det kommer att göra ont för moderater att höja skatt. Det kommer att göra ont för sossar att skära i barn- och äldreomsorg.
Men det kommer att göra ännu mer ont om inte stadens ekonomi får en chans av politikerna att hämta sig.
Så sätt er ner med öppna sinnen och hitta en långsiktigt lösning, bästa Mariehamnspolitiker. Staden och hela Åland behöver det.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax