DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Spretigt – spretigare – Centern

Det brukar vara spretigt i Centern. Men den snurrighet partiet nu visar i KST-frågan tar priset.
I förra veckan debatterade lagtinget lagförslaget om att skjuta upp kommunernas socialtjänst. Motiveringen är att kommunerna inte hinner med KST-reformen när kommunstrukturen och landskapsandelssystemet också ska göras om samtidigt.

Det tycker Centern är en dålig idé. Med Centerns gruppledare Britt Lundberg i spetsen förkunnade partiet att det inte kan godkänna att lagen skjuts upp med motiveringen att det är ”omänskligt” eftersom kommunernas anställda jobbat med lagförslaget och många redan tungt belastade personer jobbar hårt för att förverkliga KST.

Initialt har Lundberg rätt. Behovet av ett gemensamt socialvårdsområde är skriande. En mycket stor del av den åländska socialvårdsbranschen ställer sig bakom det. Barnskyddet, missbrukarvården, handikappservicen, specialomsorg, rätt till assistent och övrig socialvård.

Små specialområden som kräver en stor sakkunskap hos kommunens ansvariga. Det är inte rimligt att enstaka socialarbetare ska ha koll på alla områden.

Problemet är att Åland redan hade haft ett gemensamt socialvårdsområde om det inte hade varit för Centern.

Vi backar bandet. Regeringen Gunells största enskilda projekt var att slå ihop 16 kommuners socialvård till ett gemensamt socialvårdsområde. Arbetet pågick länge och lyckades nästan. Men på målrakan bromsade Centern plötslig.

Under dåvarande partiledare Harry Jansson vände sig Centerns lagtingsgrupp mot sin egen landskapsregering och sade att kommunerna minsann inte ska tvingas in i något KST-samarbete. Utan Centerns stöd kunde inte lagen drivas igenom. Landskapsregeringen tvingades till intern kompromiss.

Det viktiga arbetet sköts upp.

Att Centern nu tycker att det är omänskligt att skjuta upp reformen är hyckleri. Den primära anledningen till att det inte redan finns ett KST-område är att Centern sade stopp. Centern vågade inte driva igenom en viktig reform eftersom partiet riskerade att stöta sig med de centerpartistiska kommunpolitikerna. Partiet prioriterade pamparna framom ålänningarna.

Att partiet nu insett att ett enda KST-område är det enda är bra, men visar att partiet lade kommunpolitikernas särintresse framom ålänningarna när det gällde.

Kommunernas kritik mot den reformivriga regeringen är däremot mer berättigad. Det är tre stora reformer; kommunstrukturreformen, landskapsandelssystemet och KST som ska genomföras samtidigt. Dessutom vet kommunerna fortfarande inte hur rikets planerade vård- och landskapsreform slår ut.

Visst är det många förändringar på samma gång.

Men till syvende och sist är KST ett praktexempel på att de 16 kommunerna i dagsläget inte har de resurser som krävs för att arbeta med både det dagliga och med utvecklingsarbetet.

Enheterna som hittills tjänat ålänningarna har blivit för små. Socialvården är fortsättningsvis inte landskapets utan kommunernas ansvar. Men när kommunerna inte kan erbjuda sina invånare en jämlik och rättssäker service tar landskapet över taktpinnen.

Det är inte roligt i oppositionen. Oppositionens tonläge kan och får vara högt i moderna demokratier.

Men den spretighet som Centern nu visar gör att partiet blir en allt mindre attraktiv regeringspartner. En av grundanledningarna till att Centern sitter i oppositionen är att liberaler, moderater och socialdemokrater var trötta på vacklandet när det kom till kritan.

Centern brände sitt förtroendekapital med flera kovändningar. I stället för att skriva hetsiga inlägg på Facebook borde Centern nu koncentrera sig på att komma med alternativa förslag.