Sport och politik hör ihop
Hur ofta har ett åländskt fotbollslag chansen att ta ett riktigt stadigt grepp om ligaguldet? Inte speciellt ofta, men i kväll har Grönvitt chansen.
Relationen mellan Åland och riket är sämre än på länge på det politiska planet. Det har blåst kyliga vindar från nordost och någon klimatuppvärmning med stigande temperaturer kan man inte skönja. Det har stångats och svikits.
Men kvällens kamp mellan Mariehamn och Helsingfors utspelar sig på ett annat plan.
De underliggande motsättningarna inför dagens match är inte lika stora som när Real Madrid möter Kataloniens stolthet Barcelona, Irland spelar mot Nordirland eller när Grekland och Tyskland gjorde upp i kvartsfinalen mitt under eurokrisen. Som tur är har självstyrelse-politiken inte blandats in i fotbollen. Bra så, sport och politik ska hållas ifrån varandra även om kopplingarna ofta finns.
Men visst finns de sportsliga förutsättningarna för en David mot Goliat-match. HJK har varit en överlägsen förhandsfavorit under de senaste åren innan säsongen sparkat i gång. Men under de senaste åren har topplaget från Helsingfors fått allt svårare att försvara sin topposition. Fram till nu är IFK:s i särklass största framgång cupguldet som laget kammade hem förra hösten och laget kan klassas som en uppstickare i ligans guldstrid.
Ekonomiskt sett spelar IFK och HJK i två vitt skilda ligor. Helsingforslagets årsbudget på fyra miljoner är nästan tre gånger större än Grönvitts. Medan HJK köpt in hela tio nya spelare inför säsongen har IFK klarat av att hålla kvar många spelare och lyckats locka nyckelspelaren Gabriel Petrovic till sig.
I dagens match är det också det lilla laget som gästar den anrika fotbollsklubben i huvudstaden Helsingfors. Vill man vara konspiratorisk gentemot ligan och bollförbundet kan man konstatera att det är konstigt att HJK har haft hemma-plansfördel i tolv IFK-möten medan motsvarande siffra för IFK är fem.
Nog om motsättningarna. Kvällens match är också ett exempel på hur fotbollslagen är riktigt bra på att integrera nya ålänningar i det åländska samhället. I IFK och ÅU finns spelare från flera olika kontinenter. Många av dem har valt att stanna på Åland i flera säsonger.
IFK-spelarna själva lyfter fram att de är ett sammansvetsat lag mycket tack vare att Mariehamn är en liten stad och spelarna umgås också på fritiden.
Andra har åkt vidare för nya uppdrag. Så fungerar dagens globala värld, ibland behöver du ta in utomstående experter för att lyckas och i nästa skede låta dem fortsätta vidare i jakten på nya utmaningar.
Vid sidan av spelplanen har IFK lyckats med ett generationsskifte. Den största skillnaden från förra säsongen är att årets ligasäsong är den första som IFK spelar utan tränaren Pekka Lyyski.
I grunden ligger ändå ett långsiktigt arbete som bär frukt då Peter Lundberg efter fyra år som assisterande tränare fick axla huvudansvaret som huvudtränare. Ett bra exempel på hur ett generationsskifte som planeras väl kan leda till nya framgångar.
De åländska fotbollslagen är också ett utmärkt sätt att marknadsföra Åland i riksmedier. Det åländska näringslivet tjänar en hel del på de fotbollsturister som besöker Åland. Det är få andra lokala varumärken som får så mycket gratis synlighet i riksmedier som IFK och Åland United. Och till skillnad från många andra företag och företeelser kopplas fotbollen oftast ihop med positiva nyheter, undantaget supportervåld och uppgjorda matcher.
Fotbollen är också ett utmärkt, om än lite grabbigt, sätt att inleda diskussioner med både nya och gamla bekantskaper på. Just nu verkar stämningen i Helsingfors vara just ganska grabbig. Och även om politik och sport inte ska blandas ihop så kanske de åländska politikerna kunde inleda med några fotbollsfraser nästa gång de åker till Helsingfors. Det blir säkert en snackis oavsett hur kvällens match slutar.
