DELA
© Nya Åland

Yrsel vid apparaten

Ibland blir jag alldeles yr i huvudet av att titta på tv. Det handlar varken om överkonsumtion eller Hugh Lauries blåa ögon, utan om vetenskaps- och samhällsprogram på de där nya kanalerna som man först trodde att man inte skulle se på.
Historia till exempel är något som låter sig göras till väldigt bra tv, även om man inte dramatiserar det minsta lilla. Yrseln kommer när någon genom att följa den dokumentation som finns, i kyrkböcker, folkräkningsregister, tidningar och kartor kan visa på en enskild människas liv och strävan i detalj trots att det ligger ett par hundra år bakåt i tiden. I ett program var det en snubbe, skådespelare tror jag, som trodde sig kunna spåra förfäder inom en irländsk adelssläkt, men i stället hittade förfäder som ljög, stal och förfalskade sina referenser för att ta sig fram i livet.
Den seglivade myten inom släkten visade sig vara ren fabrikation för att dölja en uppkomlings låga ursprung.

Är det inte underbart? De stora historiska svepen lägger sig så lätt som en matta av ordning och mening över det förflutna, så att man inte längre ser myllret av människor som likt invånarna i en myrstack alla är på väg åt sina egna håll i sina egna ärenden.
Det är bara på avstånd och över tid som några stora linjer blir synliga, och till och med då undrar man om inte allt precis lika lätt kunnat se annorlunda ut.

Gör bara ett lite experiment. Plocka ut en enskild avgörande händelse i ditt liv, och fundera på hur det hade sett annorlunda ut om den inte inträffat.
Om inte jag hade varit på en viss fest i Borgå för mer än tjugo år sedan, så hade jag inte suttit här idag, för då hade jag inte träffat en åländsk karl som jag blev så kär i att jag bestämde på fläcken att han skulle bli far till mina barn.
Då hade jag inte heller åkt till Kina med honom, inte pluggat i tio år för att det blev så många resor, och inte fått de där två vackra pojkarna i början av 90-talet. Vi hade inte bott i Mariehamn och jag hade inte kåserat i Nya Åland och blivit erbjuden jobb.
Hade jag inte börjat jobba hade vi aldrig haft råd att köpa hus och då hade vi kanske flyttat någon annan stans och då hade jag jobbat med något annat och kanske inte fått två barn till.

Så där kan man hålla på, åtminstone med mitt liv som aldrig fortskridit i enlighet med någon plan. Livet har bara blivit.
Försök tänka på alla människors liv under hela historien och på att de i närbild varit nog så viktiga och unika och fulla av känslor som ditt och mitt, och se om inte du också blir yr.