VRIS – med rätt att skriva
I dag är det vänsterhäntas dag. Att det dessutom är fredagen den 13 väljer jag att inte låtsas om, fast om jag ska vara ärlig tycker jag att det tar fokus från VRIS viktiga arbete.
VRIS. Vänsterhäntas Rätt I Samhället. VRIS finns överallt där du minst anar det.
Vi klipper och syr och stickar från andra hållet än majoritetsbefolkningen. Vi spelar gitarr med vår rätta hand och struntar i alla er som tycker det ser bakvänt ut. Vi döljer inte vår läggning när vi skriver och handstilen får luta vartåt den vill.
Men ack vad vi har fått lida genom tiderna för att erövra vår rättmätiga position jämsides med högerhänta i ett högerhänt samhälle.
Min vänsterhänta pappa fick ha handen fastbunden på ryggen för att lära sig skriva med högern. Det slapp åtminstone jag, den enda vänsterhänta i den lilla byskola där jag gick. Men det var också det enda jag slapp.
Alla som skrev skrivstil skulle ha en vackert högerlutande handstil, så där som högerhänta skriver, och texten skrevs med stiftpenna som doppades i bläckhorn (jo, jag vet, det här var inte långt från runornas tidevarv). Ni kan ju försöka föreställa er hur det såg ut där stiftet skuffats fram över sidan i häftet. Just så. Fullt med bläckplumpar.
Sedan fick vi skriva med reservoarpenna som fylldes med bläck och man slapp doppa. Det blev inte mycket bättre. Mamma hade bestyr med tvätta mina kläder rena från bläckfläckar, men hon stod ändå upp för min läggning utan att klaga.
Handstilen skulle luta, plumpar eller inte plumpar. Det var lag på det, misstänker jag.
Det var inte tal om VRIS på den tiden. Det var bara att finna sig i överhetens order. På pin kiv ansträngde jag mig så mycket att jag fick 10 i välskrivning i tredje klass. Det var efter att vi hade fått börja använda kulspetspennor.
Men så fort jag hade genomskådat förtrycket släppte jag allt vad välskrivning hette. På den tiden betraktades även milda protester som närmast samhällsomstörtande, och jag tog alla jämförelser med min högerhänta storasysters vackra handstil med en nonchalant höjning av vänsterögonbrynet.
Ha! En rebell var född!
I dag tar vi i VRIS så mycket plats att vi emellanåt är i klar majoritet kring vårt mötesbord på redaktionen. Av åtta reportrar och fotografer kan det hända att fem-sex är vänsterhänta.
Det känns tryggt att för en gångs skull få tillhöra majoritetsbefolkningen även om det är bara i en ytterst liten krets. Det är möjligtvis i sådana stunder som våra udda idéer föds om vad tidningen ska innehålla, idéer som kläckts i höger hjärnhalva.
Ibland är det tur att den andra hjärnhalvans förespråkare bromsar. Men ibland blir det riktigt bra när vi släpper loss.
Annika Orre
