DELA
© Nya Åland

Vissa dagar

Ibland bara är det så. Man vaknar, man tittar ut, man inser att detta blir en dag man inte får missa.
Att klockan är mycket och jobbet väntar är underordnat. Det är soldis över Slemmern och även om det känns det fel med is så vet man att det går över. Den smälter snart.
Vid Teboil hänger flaggorna rakt ner längs flaggstängerna, absolut orörliga. Det är frost på marken, men inte länge till. Solen tinar upp allt den får syn på.
Och på jobbet berättar Ulf att han hörde bofinken på morronen.

Dagar som dessa borde redaktionen ha morgonmöte ute i bersån. Visserligen är det än så länge bara gräset som är litet grönt. Men syrenerna kommer snart, om ett par månader.
Storasyster i Spanien berättade för ett par dagar sen att nu var dillen så stor så hon skulle skörda och grava lax. Spanien är litet fusk i sammanhanget, det går inte riktigt att jämföra, men fjolårets persilja är pigg och tuvan med gräslök håller på att bli vackert grön.
Det händer saker och ting.

När jag var barn brukade jag den här tiden på året skida över skaren till videbuskagen bortom grannens åker för att plocka videkissor. Inte var det då aktuellt med vare sig krokus i gräsmattan, citronfjärilar eller ens tussilago.
På sin höjd en snödroppe i en riktigt skyddad och varm vrå vid mormors veranda. I år var det vitt av snödroppar där redan för två veckor sen när jag hälsade på hos min kusin.

Björkarna har ändrat färg. Riset blir mer lila i färgen och buskigare. Det är för att knopparna börjar svälla, både bladknoppar och hängen. Och i söndags låg grannens katt och solade sig på muren mellan tomterna. Hon låtsades spana efter fåglar, men de har för länge sen lämnat fågelborden och flyttat till skogen. Den lilla skog som finns kvar i Västernäs och som skall naggas i kanten ytterligare en bit.
Jag vet inte om det stör mig. Inte den naggning som görs just i Västernäs, den skogen är nästan för liten för att överleva. Och även om man bygger tätt med småhus där så blir det i alla fall ingen betongöken. Det är skillnad på stad och stad.
Skogen i Östernäs är jag mindre säker på. Den verkar mer befolkad. Och behundad. Och så lär det växa blåbär där.

Men det där var parenteser. Vad det handlar om nu är vädret. Klimatförändring, naturkatastrof, elände. Kanske. Eller så är det en övergående el ninjo. Är det el ninjo så är det inte vårt fel, för det fenomenet har funnits i tusentals år. Dessutom tror jag inte en permanent klimatförändring kommer fullt så här snabbt.
Ärligt talat så tror jag det är vår. Var det åtminstone i går.

HARRIET TUOMINEN