Vinternattens leende
Chansen att få se himlen är större när vi, som just nu, lever i ett högtryck.
Med det menar jag inte den himmel där solen lyser utan den där månen härskar, där norrskenen flammar till (om man har tur) och där stjärnorna lockar tankarna att cirkla kring den fullständigt obegripliga oändligheten.
Vinterns natthimmel är gnistrande vacker och en av de få saker som får mig att för en stund både glömma och förlåta den snö och kyla jag egentligen inte tycker om.
I förrgår klädde jag mig varmt och smög ut i trädgården vid ett-tiden på natten.
Fram till fredag är månen extra nära Jupiter och man kan med en bra kikare se planetens fyra största månar. (På morgonnatten den 23 januari är det i stället Mars som månen hälsar på).
Det är också nu under januarikvällarna som Orion dyker upp i nordost för att under våren stiga allt högre upp på himlavalvet. Under de tre stjärnorna i själva bältet, Alnitak, Alnilam och Mintaka, ser man med blotta ögat stjärnbildens stora gasmoln.
Är man morgonpigg kan man gå ut och titta på den nyupptäckta kometen Lovejoy som under hela månaden syns ungefär mellan klockan sex och sju. Eller varför inte vinka till den bemannade rymdstationen ISS som glider förbi över den södra horisonten.
I morgon bitti, till exempel, syns stationen i södra Finland mellan klockan 7.08 då den dyker upp i sydväst och 7.13 då den försvinner i nordost. Tiden och riktningen varierar varje dag och det lönar sig att kolla uppgifterna på de astronomiska föreningarnas hemsidor på nätet.
På fredag är mångubbens leende som allra störst då han retas med stjärnorna och dämpar deras sken. Men han försvinner snart och med det blir himlaprakten bara bättre.
Om nätterna är klara.
Förr skulle man kunna navigera efter stjärnorna för att vara en riktig karl. På den svenska sjöräddningens hemsida hittar jag följande direktiv:
Hitta norr: Polstjärnan hittas enklast med hjälp av Karlavagnen. Titta på Dubhne och Merak, stjärnorna som bildar vagnens bakre del. Måtta en linje lika lång som Karlavagnen är bred rakt upp från dem. Här befinner sig Polstjärnan och därmed norr. Om du dessutom har exempelvis en vinkelhake kan du mäta höjdvinkeln till Polstjärnan och därmed hitta din ungefärliga latitud.
Klockan som kompass: Rikta timvisaren mot solen. Halvera vinkeln mellan timvisaren och klockan 12 (13 vid sommartid). Denna riktning är söder. Halveringen beror på att solen behöver 24 timmar för att rotera kring sin egen axel, medan klockans rotationshastighet är 12 timmar.
Tiden till sjöss: Karlavagnen syns rotera moturs kring Polstjärnan. Genom att iaktta en tänkt punkt mellan de två främre stjärnorna i vagnen, stjärnorna Megrez och Phecda, i förhållande till Polstjärnan kan tiden på platsen bestämmas grovt. Punkten motsvarar en klockas timvisare. När punkten står rätt under Polstjärnan är det midnatt, när den står öster om Polstjärnan är klockan ungefär sex på morgonen osv.
Det kan vem som helst lära sig. Om nätterna är klara.
