DELA

Vi pussades inte

Jag skojar inte om jag säger att jag hade svårt att somna kvällen innan. Det var svårt att somna redan två kvällar innan. Att få hänga en stund, eller mer korrekt sagt att gå på dejt, med allas vår mumsmums-Måns Zelmerlöw händer inte varje dag. I alla fall inte i Ida Janssons liv, och uppenbarligen inte i så många andra ålänningars liv heller. Jag tror inte att jag ens kan räkna längre till hur många gånger jag fått frågan nu efteråt, ”Hur var dejten med Måns?”

Därför tänkte jag nu berätta hur det gick till, en gång för alla.

Vi bestämde träff med superstjärnan vid festivalområdet. Väl på plats försökte vi hitta någon mysig plats att placera ut den rosarutiga picknickfilten. Bästa alternativet vi fann var mitt på gräset invid bajamajorna och pissoarerna.

Jag bredde ut filten och skyndade mig att plocka fram fatet och öppna bullpåsen. ”Får man ta en bulle?”, frågade Zelmerlöw. Vi satte oss ner på filten och jag såg hur hela skocken med festivalvakter kom gåendes förbi. Det tog inte länge innan jag i ögonvrån skymtade flera vakter som närmade sig med sina mobilkameror i högsta hugg.

Där och då var jag så inne i något (någon) att jag inte riktigt hann registrera att det var dags för en icke-förvarnad plåtning. För Zelmerlöw själv var det där nog helt normalt, men för mig blev det mer krystat.

Intervjuandet löpte på och vips var den biten klar. Lite mer plåtande återstod och Nyans fotograf bad oss att sitta kvar. Jag tänkte för mig själv: ”Vad ska vi prata om nu?! Hoppas det inte blir stelt.” Tidigare under intervjun hade jag berättat att jag egentligen är sportreporter.

Mumsmums hade det färskt i minnet och räddade allt precis då jag trodde det skulle bli en pinsam tystnad.

– Hur går det för IFK Mariehamn i ligan?

– Öö, ja, jo. Jag tror de ligger trea. Eller nej, vänta, de är nog femma.

Jag var inte beredd att just den fråga skulle komma och hur visste han ens att Åland har ett ligalag i fotboll?

Efter en stund kom jag ner på jorden och kunde avslappnat svara på alla hans frågor om de åländska toppfotbollslagen.

Strax därefter var det dags att säga tack och hej. Men innan det tog vi såklart en selfie, och gissa vem som höll i min telefon.

Ska aldrig mer tvätta den. Nu vet ni.