DELA
© Nya Åland

Vem vill åka på kryssning

Uppriktigt frågat, finns det faktiskt något hopp för kryssningsfartygen på Östersjön? Jag tvivlar, åtminstone efter några turer med Ålandsfärjan och en med Birka Paradise under december.
Inte är det något större fel på båtarna, utom att Ålandsfärjan naturligtvis börjar bli sliten. Den har dock sin stillsamt sjabbiga charm, så det är inte det.

Det som får mig att bli tveksam är målgruppen. Vi ålänningar som åker använder färjorna först och främst som transportmedel och alkoholbutik, men inte är det mycket vi konsumerar utöver det. Vi kryssar inte, vi äter inte de fina middagarna eller festar loss i nattklubbarna. Vi är förmodligen närapå försumbara i det stora hela.
Det är någon annan som ska punga ut med de stora pengarna som får alla dessa flytande hotell att gå runt. Det ska vara en publik med pengar – men inte för mycket, för då åker de till riktig semesterparadis.

Det ska vara människor som söker lite glamour, men som är beredda att inte syna den i kanten och upptäcka att plasten är förgylld. Det ska vara människor som söker god mat, men är beredda att för prisets skull överse med hinkräkorna och burksåsen. Det ska vara partygäng som tycker att b-kändisar från fjolårets såpor fortfarande är häftiga.
Kort sagt, och utan att mena något illa med det, ska kryssningspubliken vara beredd att låta sig luras att man får mer än man de facto betalar för, för skulle man betala mer så skulle man få äkta lyx, och det erbjuder faktiskt inte ens det nyaste fartyget på Östersjön.

Äkta lyx är dyrt och exklusivt. Kryssningsfartyg på Östersjön säljer drömmen om lyxigt och exklusivt till människor som bara har råd med billigt och, ja…
För att locka sin publik i den stenhårda konkurrensen har rederierna gjort en absolut no-no. Man har dumpat priserna. Den dyraste hytten och den finaste maten är därmed ännu billigare och tillgängligare än förr, vilket leder till ytterligare en statussänkning. Det är Ryan Air-konceptet, att transportera så många som möjligt billigt och ta in pengarna på kvantitet, till låga kostnader.

Så småningom ( kanske redan nu?) flyr den breda medelklasspubliken konceptet för något som är snäppet dyrare, av snäppet högre kvalitet och med något bättre rykte.
Jag kan ha fel. Hennes&Mauritz säljer billigt och mycket med låg status, och förtjänar groteskt med pengar. Å andra sidan är man närapå bäst i världen på logistik, snabb produktion och design. IKEA rör sig i samma lågprissegment, men har utklassat sina konkurrenter när det gäller design och logistik. Lidl har ett sortiment som få frågar efter, men ändå köper för att det är så billigt.
Alla dessa tre har en sak gemensam. De må vara billiga, men de är absolut bäst på något annat. Vad är kryssningsfartygen på Östersjön absolut bäst på?