DELA
© Nya Åland

Vem saknar stake?

– Vem är det i landskapsregeringen som saknar stake?
Inga Heller råkar känna en dam som klarar det där med telefonbus. Hon är en charmig bråkstake, kan man lugnt påstå.
En fredagseftermiddag, före jul, blir det på hennes jobb tal om stakar. Alltså om de där ljusstakar som pryder vart och vartannat fönster dessa dagar. Ljusstakar. Ja. Vad trodde du?

Det blir alltså tal om stakar och stake.
Alla borde ju ha stake. En stake som sprider ljus i dessa mörka tider.
Och sedan dessutom i den överförda betydelsen att ha stake, att ha mod, kaxighet, att vara tuff.
Och så det där allra bästa; att ha stake. Att ha vad en karl ska ha mellan benen.
I alla fall.
Damen hade konstaterat att det saknades stake i något av Självstyrelsegårdens fönster. Kollegerna börjar spåna.
– Du vågar inte ringa landskapsregeringen och fråga vem där som saknar stake.
– Klart jag gör, säger damen.
– Jag slår vad om fem euro.

Riiiing. Högtalaren är påslagen. Över hela kontoret hörs dialogen:
– Hej! Jag ringer bara för att fråga – vem är det i landskapsregeringen som saknar stake?
– Öhhh… Vi håller ju på med ombyggnad här i Självstyrelsegården, så det kan vara så att det saknas stake i något fönster…
– Jo, jag såg det. Jag körde förbi och såg att någon i landskapsregeringen saknar stake.
– Ja, just så…
– Så ni känner alltså till det – att någon i landskapsregeringen saknar stake. Va fint! Det var bara det jag ville säga.
– Jaha. Hej då…
– Hej då!

Ett klassiskt telefonbus på Åland är annars detta.
Man hade två telefoner. I den ena luren slog man in numret till varuhuset Varmans. I den andra numret till varuhuset Zeipels. Sedan la man telefonerna omlott, alltså högtalare mot mikrofon, och vice versa, och så örat intill och lyssnade:
– Varmans!
– Zeipels!
– Det är Varmans.
– Nej. Det är Zeipels.
– Nej! Varmans.

Sedan finns det ju hur många varianter som helst på det här telefonbuset med folk namn:
– Är det Storm på Storagatan?
– Ja.
– Håll i hatten då!
Eller:
– Är det Berg på Åsvägen?
– Ja.
– Spräng bort det då!
Eller:
– Är det Bladh på Sjövägen?
– Ja.
– Räfsa bort dem då!
Eller:
– Är det Stridh på Strandvägen?
– Ja.
– Slut fred då!

Ett annat telefonbus kan man göra med våra moderna mobiler lyder som följer.
Kidnappa din mans mobil. Spela in ett skrik, ett stönande, en fräck viskning eller sjung, förslagsvis ”Du är min man”, den som Helene Sjöholm sjunger så fint. Lägg in detta som en ringsignal, från dig till din man.
Sedan passar du på att ringa varje morgon när han sitter i morgonmöte prick 09.00. Det är till sånt man har telefåner!