Världens sämsta djur är också det bästa
Jag hade förmånen att spendera en vecka i Amazonas i Cuyabeno, Equador nära gränsen till Colombia för snart fem år sedan. Vistelsen i djungeln kom i samband med en halvår lång resa genom Central- och Sydamerika där jag och min vän Andreas redan hade fått möta knölvalar, sköldpaddor och sjunkna segelbåtar som utvecklats till undervattensrev.
Men vi visste att Amazonas skulle bli någonting speciellt.
Bara en timme efter att vi hade satt oss i den lilla båten som skulle ta oss ut till vår övernattningsbas i den mest vilda av vildmarker hade vi redan fått stifta bekantskap med en tre och en halv meter lång anakonda och resan fortsatte med tarantellor, rosa delfiner (ja, det finns rosa delfiner), nätpytonormar och diverse apor som gjorde sitt bästa för att sno åt sig den frukost som serverades.
Men det djur som lämnade störst avtryck på mig var sjökon. Sjökon jag syftar på heter egentligen amazonmanat och är ett utrotningshotat vattenlevande däggdjur som finns i norra Amazonas. Ska jag försöka beskriva utseendet är det närmaste jag kommer är en tjock, närsynt delfin med mule.
Det fantastiska med manaten är djurets fullkomliga oduglighet.
Manaten är inte särskilt snabb och ser väldigt dåligt. Manaten är också väldigt lättskrämd och tål inte stress. Vår guide fick vid ett flertal tillfällen under veckan stänga av båtmotorn och paddla fram för att inte föra oljud vid vissa kända manatpassager.
Om manatens stressnivå stiger för högt riskerar de att dö. Amazonmanaten har inte heller några bra sätt att försvara sig på men kompenserar det genom att vara väldigt skygg.
Manatens enda fördel i det naturliga urvalets kamp är att den blir så stor, cirka tre meter lång och väger mellan 350–500 kg, att den inte har några naturliga fiender förutom människan som dels har jagat djuret för sitt kött men också begränsar manaternas habitat genom att exploatera regnskogen.
Vi kanske såg en manat under en eftermiddagsutflykt. Vi såg en grå klump som stack upp ur vattnet och vår guide påstod att det var en manat, jag kan inte säkert säga.
Att tänka på manaten gör mig glad. Än så länge finns ett nästintill odugligt djur som äter åtta timmar per dag, är rädd för andra, inte kan försvara sig och vars enda fördel är att de är så stora att inget annat djur försöker äta upp dem.
Och den får finnas och leva. Världens kanske sämsta djur är också det bästa.
