Varifrån är jag egentligen?
”Varifrån är du?” är en fråga man får allt som oftast. Jag blir alltid lite osäker på vad jag ska svara. Menar frågeställaren var jag är född, var jag växt upp, var jag bodde innan jag flyttade hit eller var jag bor just nu?
Eller kanske något helt annat existentiellt djuplodande? Varifrån är mänskligheten?
Eftersom mina österbottniska rötter är svåra att dölja rent språkligt utgår jag ofta ifrån att det är det svaret som förväntas när frågan ställs här på Åland. Så har jag en bra dag säger jag snällt ”från Österbotten” fast det liksom redan är uppenbart.
Är frågeställaren initierad i den österbottniska geografin vill hon veta mera detaljer; kommun, by kanske till och med bydel. Redan där blir det problem. Jag har ju växt upp i Närpes men största delen av livet har jag bott i Vasa. Varifrån är jag då?
Är jag i någon annan del av världen kan jag svara ”Åland”, ”Finland”, ”Norden” eller ”Europa”, beroende på hur långt bort härifrån jag just då befinner mig och hur mycket befolkningen där kan antas känna till om vårt lilla hörn av världen.
Ibland vill frågaren bara veta var jag bor här på Åland och ibland finns det folk som tror att jag kommer från något helt annat land, typ Armenien. Av någon märklig anledning har det hänt tre-fyra gånger att folk har trott att jag är från just Armenien. Jag har ingen aning om hur folk ser ut där och har såvitt jag vet aldrig träffat någon därifrån.
Varför just Armenien?
Jag kom att tänka på detta dilemma igen när jag läste Katarina Gäddnäs insändare om nationaliteten hos litteraturdagarnas författare. ”I vår tid börjar det faktiskt bli allt svårare att ange från vilket land folk kommer, det känns till och med lite gammalmodigt”, skrev hon. Och är inte gammalmodigt just vad det är?
Åtminstone folk i vår del av världen har möjlighet att röra på sig ganska friskt. Studera i något annat land än där de växt upp, jobba lite här och lite där innan man bestämmer sig för ett ställe att slå sig ner på. Och så finns det de som aldrig riktigt slår sig ner någon speciellt stans.
Så varför är den här frågan så viktig för oss? Det är ofta en av de första frågorna man får i kontakt med nya människor. Är det faktiskt så att vi har ett trängande behov att kategorisera andra människor? Säger man att man är från Finland / Österbotten / Närpes eller vad man nu väljer får den som ställt frågan genast en stereotyp bild av hur ”folk” är i Finland, Österbotten eller Närpes.
Sällan stämmer väl den stereotypen med hur man själv tycker att man är. Varenda människa vill väl bli sedd som den person man är, inte som den person man förväntas vara bara genom att råka vara född i en viss avkrok.
”Jag är en resande själ, inte från något speciellt ställe alls”, svarar jag de dagar jag inte orkar med bya- och släktutredningar. Och precis så känner jag mig.
