Varför inte jag?
På hyllan bredvid tv-stolen ligger som bäst en bok med talesätt, ramsor och allt möjligt konstigt upptecknat i Svenskfinland. Bland annat läste jag där något för mig obekant om Mattis skägg. Det lär ska betyda att det på Mattiasdagen töar och då bildas det långa präktiga istappar.
Mattiasdagen är i övermorgon! Och så kallt som det var natten till i går så har det inte varit på hela vintern, inte utanför vårt köksfönster i alla fall. Så det där med tö och istappar tycker jag är litet förhastat. Men i övrigt är våren på väg. I förrgår tändes belysningen i trädgården plötsligt mitt på eftermiddagen. Det vill säga, medan solen var uppe.
Samma är det med lampan ovanför bänken med blommor i bastukammaren. I går på förmiddagen försökte den kämpa om uppmärksamheten med solen på utsidan.
Det är så skönt. Om man klär på sig ordentligt så märker man nästan inte att det är på tok för kallt.
Vilket får mig att tänka på att det i boken med talesätt och annat fattas ett; gubben som säger åt frun sin att ”om gud hade ansett att du skall ha päls så hade du haft en”.
Det där var egentligen en åsnebrygga. En kollega funderade nämligen på det här med får som går ute.
– Ser inte folk att fåren har en tjock päls just för att de skall klara sig när det är kallt.
Alla år reagerar folk på att får går ute i smällkalla vintern. Och skriver upprörda mess och insändare om vanvård och djurplågeri. Att det är människor med varmt hjärta förstår man. De skulle säkert också bädda ner slädhundarna på Grönland i varma fällar inomhus om de bara fick en chans.
Det många i dag inte tänker på är att det finns en ordning i naturen. Djur som är tänka att klara sig utomhus har päls. Och djur som egentligen inte har päls får det om de är utomhus när det blir kallt. Det finns både hästar och kor som blir långhåriga till vintern. Och så finns det hästar och kor som inte blir det, så riv inte ladugårdarna riktigt än!
Det finns en annan, mera mänsklig ordning, som har samma slutmål. Den som har får gör gärna en liten förtjänst, inte sant? Hur skulle det gå med förtjänsten om fåren skulle dö av att gå ute?
Just det, illa. Alltså ser marknadskrafterna till att fåren har det bra.
Men vi andra, vi som inte har försetts med päls av en givmild skapare, vi får vackert hålla oss inne när det smäller i knutarna. Trodde ni? Ånej, ut i kylan tvingas vi för att komma till jobbet, till butiken, till postlådan på morgonen. Dessutom skall vi ibland skotta snö.
Men inte messar någon om att det är synd om henne på Skrakvägen, som måste upp och ut så okristligt tidigt på morgnarna. Är inte jag lika mycket värd som ett får?
