DELA
© Nya Åland

Varför det är så svårt med inredning

Man ska ju inte hyckla. Visst är det så att vi hela tiden vill ha mer, bättre, nyare, snyggare och fräschare, oavsett om det gäller en potentiell partner eller köksinredningen. För det där kaklet från 1983 är ju inte så hett längre. Kanske inte heller det senaste krogragget från samma årgång.
Men vad är det vi jagar efter?

Utseendet är det viktigaste tycker många. Genom det får man fram en hel massa information på kort tid. Är man lite observant kan man utläsa social och ekonomisk status, eventuella intressen, ticks, förekomst av självdistans, synfel och rusmedelsberoenden. Och mönster då, om det är kakel man tittar på.
Men utseendet är ju också viktigt för att ha nåt att vila blicken på. Har jag hört.

Problemet med utseende och andra ytliga saker är ju att det är så lätt att döma. Vissa yttre attribut associeras till särskilda företeelser och egenskaper.
Slips och kostym skulle kunna betyda enormt snygg hunk à la George Clooney, men kan tyvärr också förknippas med det betydligt svalare omdömet ”kontorsgubbe”. Mycket mascara skulle kunna betyda vidunderligt vippiga ögonfransar, eller rätt och slätt Mona Sahlin.
Sen finns ju också det där lite jobbiga klassiska utseendeidealet som man måste ta hänsyn till. Med handen på hjärtat, visst har du också inlett en mening med ”Alltså, han/hon/den är ju inte så snygg men…” För visst är vi rädda att nya tröjan, jobbflirten, fondväggen eller vad det nu kan vara inte står sig i konkurrensen. Folk är ju så jädra medvetna nuförtiden. Det ska sneglas över staketet och jämföras innergårdar stup i ett. Klart man vill ha den hunkigaste gräsmattan, så att säga.

Men orkar man verkligen vara så himla kräsen då? Klart man vill ha stiligt kakel i köket, men dessa blankpolerade ting kan man knappast ta med på picknick. Eller skicka iväg till någon garageinfart som behöver skottas. Eller snacka om vettiga grejer med. (Jo, man kan väl, men det lär bli ett ganska ensidigt meningsutbyte.)
Som Mr Big förklarar för Carrie Bradshaw i Sex and the city: Visst är det kul att gå ut med modeller, men i slutändan vill man ändå bara hänga med den som får en att skratta.
Jag vet inte hur den mannen går till väga när han väljer kakel, men om det är människor som åsyftas så har han ju en poäng faktiskt.