DELA
© Nya Åland

Varför borta? Vi har ju Åland

Människan behöver förändring alltid nu som då. En renovering, ny garderob eller ett nytt jobb. Jag behövde Åland.

Jag har bott i Österbotten i hela mitt liv, jag älskar mina hemtrakter men längtade efter en förändring. Då fanns Åland. Sen första gången jag besökte ön har jag känt en dragning hit. Jag kan inte exakt sätta fingret på vad det är, kanske är det naturen, matupplevelserna, de röda vägarna eller min sambos familj som jag tycker väldigt mycket om som gör att jag alltid vill åka tillbaka.

Så när det var dags för en förändring blev det Åland. Jag vet inte allt vad ölivet kommer att innebära, men jag ser fram emot att ta reda på och upptäcka nya saker här. Samtidigt som jag ser fram emot mitt nya liv är det också skrämmande.

Tänk om jag gör bort mig, inte trivs eller aldrig får nya vänner. Det är inte bara en gång min sambo Simon har skrattat åt mina ”special ord” som han kallar det. Det är inte lätt när man är född i en svensktalande familj och har en dialekt som modersmål och vuxit upp i ett tvåspråkigt samhälle. Då händer det att det slinker ut lite dialektala uttryck och finlandismer här och där.

Men vad gör det om hundra år som Veronica Maggio skulle ha sagt.

Språk och dialekter har alltid fascinerat mig, och jag ser fram emot att höra och lära mig åländska. Kanske det är österbottningarna som inte förstår mig hädanefter.

Österbotten kommer alltid att vara platsen där jag hör hemma. Men just nu är Åland platsen där jag vill vara.

Att flytta hit var annorlunda än när jag för fem år sedan flyttade till min studieort Vasa. Jag kunde alltid åka hem på helgerna om jag ville. Det är fortfarande så att österbottningarna som studerar i Vasa åker hem nästan varje helg. Varför? Det vet jag inte, de bara blir så.

Det är bra att vidga vyerna nu som då, få perspektiv på saker och ting. Man kan aldrig veta om en förändring är rätt eller fel för det finns inget sådant. Man kan endast förändra sig ytterligare om det är något som inte funkar.

Ett nytt år har precis börjat. För första gången på länge längtar jag inte bort, jag har ju Åland.