DELA
Foto:

Våren ur mitt perspektiv

Nu när våren börjar närma sig har jag så många gånger fått höra hur mycket någon stör sig på slask eller hur mycket en annan vill ha det ska komma mera snö. Visst, snöslask är inte väglaget jag önskar att köra bil i men jag blir så irriterad på människor som inte kan se det fina med våren.

Jag tycker att folk glömmer bort våren och bara fokuserar på sommaren.

Våren är den bästa tiden på året. Ja, till och med bättre än sommaren. För våren är som en inledning till sommaren, ett smakprov på allt det goda som kommer efter vintern.

Man laddar upp och har något att se fram emot, när sommaren kommer går allt så fort och man är rädd för att inte hinna med allt. Man blir nervös i slutet av juli för att man inte gjort tillräckligt många roliga saker. På våren däremot kan man slappna av och invänta sommaren.

Det är något speciellt med känslan man får av att gå ut på promenad i den första vårsolen och nästan bli bländad av hur ljust det är. Att få grus i skorna som lämnat kvar från den bortsmältade snön, höra fågelkvitter som man glömt bort hur fint det låter och dra in alla dofter omkring sig.

Många kanske ser nyår som den största händelsen på året, och ger nyårslöften som ”Ett nytt år, ett nyare jag”. Men för mig är det endast våren som kan känns som en pånyttfödelse för mig. För våren är full av förväntningar.

Man vaknar en morgon och ser att mera snö har smältat bort och man kan se hur temperaturen stiger lite grann varje dag. När jag var yngre brukade jag vid minsta solsken ta ut saft och bullar på balkongen för att ha picknick. Jag satt inbäddad i en filt med solglasögon på och njöt.

Sällan hade jag sällskap på mina picknickar på balkongen på grund av kylan, men det gjorde mig inget.

Jag tar alltid fram vårjackan lite för tidigt och blir förkyld. Och vårskorna fast jag kanske blir tvungen att parkera bilen någon annanstans för att undvika att kliva ut i en vattenpöl. Men när jag gör det känns det som att jag hjälper våren lite på traven att börja blomma.

Jag känner mig som Ida i Astrid Lindgrens text Idas sommarvisa, ”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart”. Som en knopp på ett träd slår jag ut så fort våren börjar närma sig.