DELA
© Nya Åland

Värd varje välsignelse

Mitt första barn är nu konfirmerat.

Fortfarande
är det många ungdomar som väljer att konfirmera sig. Orsaken till att de gör det kan diskuteras, det kan bero på tradition, alla presenter man förväntas få eller det som det borde göra; att man vill bekräfta det val som ens föräldrar gjorde när man döptes in i kyrkans gemenskap. De som inte konfirmerar sig har tydligare åsikter.
Men varför jag ville att mitt barn skulle konfirmera sig har med traditioner att göra. Mina barn är döpta eftersom jag anser att det är en vacker tradition värd att bevara. Om man vill ha en lika vacker namngivningsceremoni kan man ha det, men kyrkan har det färdiga formuläret och själv får man välja tårta och sånger.

Under konfirmationen i kyrkan var det ett tillfälle som rörde mig till tårar. Det var när prästen Peter Karlsson och Gunilla Nilsson lade sina händer på min dotters huvud och sade: Olivia, jag välsignar dig i Faderns, Sonens och den Heliga Andes namn. Eller något liknande. Då gick en våg genom mig som ville ropa: Ja, välsigna henne allihopa så att det lite lättar på min börda att hela tiden ha min föräldraoro inom mig.
Det skulle vara så skönt att ha en så stark tro att jag skulle kunna förlita mig på att Gud välsignar och skyddar mina barn. Det skulle räcka med att vi delade 50–50. Gud fader och hans gäng tar hälften av beskyddet och oron och jag och Barnafadern den andra hälften.
Nu ska vi enkla människor utan vidare superkrafter försöka skydda våra barn med varje andetag vi tar. Och när det går åt pipan så har vi ingen annan att skylla på än oss själva. Vilket vi säkert gör. För i den stund man blir förälder och får allt gott som det medför får man också denna evighetslånga malande skuld.
Skuld över att man inte räcker till, skuld över att man inte lekte mer med barnen när de var små och skuld för att man tappar humöret med dem alltsomoftast.

Så om
jag ska tro något så ska jag tro att dopet gav mina barn en välsignelse och konfirmationen välsignar dem ytterligare. Och sedan kanske det inte spelar någon roll om det är en präst som välsignar, bara någon gör det.
Och genom konfirmationslägret välsignades min dotter med nya vänner och bekantskaper. Och hon välsignades med en fest där de som räknas som hennes närmaste deltog och värmde vår dag.

Så det
är därför jag vill att mina barn konfirmeras.

Nina Smeds