DELA
© Nya Åland

Varaktighet före variation

”I dag ska jag nog prova på någonting nytt”, konstaterade en före detta flickvän till mig när vi var på restaurang för några år sedan.

Själv hade jag bestämt mig långt innan vi äntrat restaurangen eller ens bläddrat i menyn.

”Blodig biff, någon form av potatis och fatöl, tack!” Skulle ni – mot förmodan – inte ha det på menyn tar jag en vesuvio och har ni inte heller vesuvio går jag gärna och lägger mig under den sten jag vanligtvis ligger under.

Men ärligt talat…Varför skulle jag vilja prova på någonting nytt när jag – för en gångs skull – betalar dyra pengar för att äta på restaurang? Snacka om käftsmäll när notan på 100 euro glider in och du konstaterar att den där ”exotiska” rispurén du beställde på chans smakade som en blandning av antiseptisk handgel och föråldrat tidningspapper. Det är ingen hemlighet att jag ogillar förändring generellt. För mig får det gärna vara så som det alltid har varit, åtminstone till dess att jag vandrar vidare till andelivet.

Men jag bara undrar. När var det som förändring och att våga/vilja ”prova nytt” blev så himla trendigt? Och framför allt: Varför?

Nej, jag pratar inte om gynnsamma eller i vissa fall nödvändiga förändringar, så som allmän rösträtt, eldrivna bilar och sladdlösa telefoner. Vad jag är ute efter är alla onödiga förändringar som verkställs bara för att. Jag pratar om julgranen som, av någon jäkligt orimlig anledning, plötsligt ”måste” stå två meter längre till vänster jämfört med tidigare års positionering. Eller den där störtsköna soffan som en dag ”behöver ”ersättas med en fantastiskt obekväm uppföljare, utan egentlig anledning. Eller den där tämligen snygga frisyren, som med jämna mellanrum utraderas med motiveringen ”det var dags”.

När jag äter pizza äter jag vesuvio. När jag snusar så snusar jag bruna orginalpåsar och när jag reser så reser jag helst till ställen jag tidigare besökt och som jag trivts på. Så funkar jag. Jag chansar ogärna och väljer hellre ett säkert alternativ där jag vet vad jag får. På så sätt är jag, nästan alltid, nöjd men åtminstone aldrig missnöjd.

Må vara att jag inte är särskilt trendig, men det är en egenskap jag är väldigt nöjd över. Att värna om stabilitet före förändring och varaktighet före variation.