Vandra vidare
Powerwalk, stavgång, gågga och allt vad det heter. Det har blivit inne att gå sig i form. Det finns böcker om att komma igång med gåendet och vilken utrustning man behöver och vad man ska äta för att orka prestera bättre.
Nu har man insett att alla inte orkar eller vill jogga och då satsar man krutet på dem som promenerar.
Men du behöver inte powerwalka, gågga eller stavgå för att bege dig ut och sätta den ena foten framför den andra. Det finns också den gången som en trött människa behöver, vandringen som inte är förberedd med rätt kost och utrustning utan en vandring som helt enkelt tar dig framåt, ett steg i taget, utan mål.
Den vandringen som ibland kan gå mycket långsamt och ibland lite snabbare. Den kan ske vilken tid som helst på dygnet och vara hur kort eller hur länge som helst. Vandringen som låter dig stirra ner i marken framför dig eller uppåt där du bara ser en himmel. Bästa vandringen är på vägar där du inte möter någon annan.
Och medan du vandrar tänker du inte på pulsen eller intervaller utan bara går. Går och låter benens pendlande vara den startmotor som får din hjärna att sortera tankar eller som får den att vila. Du kanske tänker att du ska ta en kort promenad, att energin för dagen inte räcker till.
Men medan du går tar du dig allt längre bort och tiden försvinner. Det är en sorts meditativ gång, fast i lite snabbare takt. Ibland blir du pigg av promenaden, ibland blir du trött. Ibland blir du trött på ett skönt sätt och ibland på ett mindre skönt sätt.
Du behöver inte vandra ensam, sällskap gör också gott. Det är inte alltid som man orkar med sin hjärna under en långpromenad.
Vandrandet är prestigelöst och målet är varken vackrare kropp eller bättre kondition, målet är att orka med livet.
Men ändå märker man efter två månaders vandrande att man borde ha tagit till sig råden om lämplig utrustning, åtminstone för fötterna. För två månaders vandrande sätter sina spår i fötterna, speciellt om man gått i sina gamla vinterskor. Sedan är vandrande bara smärtsamt.
Men kanske också ett tecken på att det är dags att sluta vandra, lyfta blicken och stiga in i vardagen igen.
