DELA
© Nya Åland

Valborgslyckan i stadsparken

Jag står mitt i en stor park. Det är människor precis överallt. Några har släpat med sig en soffa, de flesta sitter på en filt eller ett lakan eller en jacka direkt på marken. Det är tidig förmiddag, det gäller att vara här i tid för att överhuvudtaget lyckas få en liten gräsplätt att sitta på. Å andra sidan är människorna ovanligt pratsamma och kamratliga den här dagen, så det gör inget att man sitter lite tätt.

Vi dukar
upp picknicken. Det är alltid knytkalas och jag lagar alltid pastasallad. Någon annan bakar alltid muffins som alltid kladdar ihop i varandra. Det äts, men det dricks också. Valborg i studentstaden Lund är en enda lång alkoholindränkt fest. Det är ett faktum, precis som att Lunds kommun betalar ofantliga summor på uppstädning den första maj varje år. Alltså vi pratar astronomiska mängder pengar, en halv miljon kronor eller så. Per år.

Men Lunds
ekonomi är det sista jag tänker på just nu. Jag är 22, 23 eller kanske 24, år gammal och en av årets absoluta höjdpunkter är äntligen här. På valborg kan man verkligen sjunga om studentens lyckliga dag, det bubblar i kroppen av förväntning och ingenting är omöjligt. Det bubblar i plastglasen också. Flaskor med billigt bubbelvin, öl, cider och tetravin packas upp ur ryggsäckarna och picknickkorgarna. Vi äter jordgubbar till bubblet. Cigaretter tänds, det kommer aska på filten. Vi tar gruppbilder i det oändliga med digitalkameran. Jag är lycklig.

Det gäller
att hålla hårt i sina vänner den här dagen. Telefonnätet är överbelastat i vanlig ordning, som det brukar vara när tusentals människor på en liten yta ska ringa samtidigt. Lokalisera vänner, smida planer för dagen och kvällen och natten. På scenen spelar något band. Jag vet inte vilket, för det är omöjligt att ta sig fram till scenen bland alla människor. Så jag sitter kvar och fortsätter äta pastasallad och ihopklibbade muffins. Försöker hålla mig så länge jag kan, men måste till slut ställa mig i kön till bajamajorna. Den är lång, full av kissnödiga studerande som har druckit mycket öl.

Mot eftermiddagen
börjar det bli kallt. Vart man ska gå efter parken är bestämt sedan flera veckor tillbaka. Ett år har vi fest i min och mina två rumskompisars lägenhet. Den är perfekt för riktigt stora fester. Hundra kvadrat mitt i stan. Folket väller in, det kommer fler och fler och vi känner säkert inte ens hälften. Det gör inte så mycket, alla är välkomna tänker vi. Min kompis är röd på ryggen, solbränd efter många timmar i parken. Musiken dunkar i köket, folk röker i fönstret och livet är bra härligt. Dagen efter upptäcker vi att det saknas åtta par skor som har försvunnit från lägenheten. Vi tolkar det som ett rätt gott betyg för vår valborgsfest.

Nu har
jag sedan länge slutat fira valborg i Lunds stadspark. Jag är för gammal och trött. I år ska jag vara på Åland. Det enda som ska bubbla i glaset är mjöd. Och så vill jag ha en munk.

Minna Wallén   minna.wallen@nyan.ax