DELA

Vad främlingen ser

Nu lyser våra backar av vivans gula kalk. Nu blommar sommarns ängar av örter tusenfalt. Och vågen blå mot röd granit, och mitt i byn vår kyrka vit. Här är nu glädjens färger, här är nu glädjens färg.
Majoriteten må anse att ”Den blomstertid” är den psalm som starkast framkallar sommarkänslor, men jag håller inte med. Ovannämnda rader ur ”Sommarpsalm från Åland” får det alltid att kittla i maggropen, och jag känner doften av hav, sol och glädje.

Tack vare familjens sommarställe på Kumlinge har Åland alltid representerat sommarparadiset för mig. Känslan när man kör av m/s Viggen på Åva, och mitt i allt befinner sig på en röd väg som slingrar sig fram med blåglittrande vatten på båda sidor, borde räcka som rus åt vilken knarkare som helst. ”Vågen blå mot röd granit” – det är som att köra rakt genom havet.
Jag är medveten om att min bild av Åland är en idyll, och kanske borde jag skämmas över det. Min härkomst uppvisar några blygsamma åländska procent, men det hindrar mig inte för sucka och beundra som vilken turist som helst. Verkligheten är naturligtvis så mycket mer än vackra vyer och charmig skärgård. På gott och ont.

Ordet turist används oftast i negativ bemärkelse. Turister är dumma, lättlurade och krävande. De tycks anse att blotta faktumet att vara borta hemifrån ger en rätt att bete sig hur som helst. Visst finns det exempel på sådana, men de är tack och lov i minoritet. Men bakom dessa turistfördomar skulle jag vilja påstå att det finns något som den inbitna infödingen, oberoende av var han bor, lätt glömmer bort. Upplevelseglädjen.
Förmågan att leva i stunden och verkligen fascineras över det man ser. Njuta av skönheten och atmosfären i miljöer mer innerligt, helt enkelt för att de är annorlunda än ens hemmaplan. Visst kan man uppskatta skönheten där också, men oftast på ett annat sätt. Ingen blir profet i sitt eget hemland, och jag tror att många sidor av olika regioners skönhet skulle förbli oupptäckta, om det inte fanns turister.

Så länge den genuina uppskattningen inte slår över i naivitet fyller idylliska Ålandstankar en viktig funktion. Jag talar om tankar som ger hopp, sommarkänslor och skönhetsupplevelser. Jag talar om glädjens färger.

Fotnot: Gästkrönikören Ylva Vikström studerar vid Åbo Akademi i hopp om att bli en litteraturvetande filosof. Hon är en av två skribenter i Åbo Underrättelsers sommarbilaga som nyligen har distribueras till våra läsare. Nya Åland samarbetar i år med Åbo Underrättelser vad gäller tidningarnas båda sommarbilagor.