Vad är väl en jul
Du vet att det snart är jul när du säger ”Vad är väl en jul på Åland, jo något alldeles alldeles underbart…” utan att ens tänka på att du härmar Askungen som inte får gå på bal på slottet.
Du vet att det är två dagar före jul när en främmande lillkatt inom loppet av en kvart behagar dyka upp med en oemotståndlig dumglad min i både tvättkorg, byrålåda och stekpanna (!). Det är Storsonens bebiskatt från Göteborg som firar sitt livs första jul på Åland och får Inga Heller att le klockan 06.37 i arla morgonstund.
Du vet att det är en dag före jul när du klär på dig som en dinglande ljusglittrande julgran när du cyklar till och från arbete mitt i mörkaste natta.
Du vet att det lackar mot jul när det känns extra fint att ha ”En vän som är som en livboj i bukten”, som Tösabiten så fenomenalt uttryckt det, alltså någon som drar upp dig när du håller på att sjunka.
Du vet att du fått julfnatt när du rimmar på fårskinnet ”Det har slutat bräka i Lumparland detta före detta får, som du nu får, för att värma dina tår…” och du tycker det är jättebra.
Du vet att du är vuxen när du uppskattar julpsalmer mer än klapparna.
Du vet att du är en kvällsmänniska när du föredrar att gå i julnattsmässa och sjunga ”Stilla natt”
Du vet att du är en morgonmänniska om du föredrar julottans ”Var hälsad sköna morgonstund”.
Du vet att du är medelålders när du inser att du har fler jular bakom dig än framför dig och det känns helt okej.
Du vet att det lätt blir julirritation och julgräl just när allt bara måste vara fint och bra – men kallar det kallt för Norénjul och inser klokt att lite mellanmänskligt skavande spelar ingen som helst roll om hundra år.
Du vet att du är jultrygg när du vet att Långben ska säga ”Jag körde väl ner er lugnt och säkert…”
Du vet att du fått julkänslor när du får lust att krama om julgobbin och hålla kvar honom en hel kvart.
Du vet att du är smart, men fattar ändå inte var amaryllisens röda julexposition mitt i julstugan egentligen kan komma ifrån.
Du vet att det är julafton och det vita kalla tysta luddret kanske saknas, men du kan leva utan det. Granen är i alla fall grönt.
Du vet att det är julnatt när du plötsligt föreställer dig att du är en herde ute på fälten med fåren och du får höra änglar i himlen. Oj!
Du vet att det är juldag när du inser att du misslyckats. Igen. Det blev inte bara en julklapp till var och en.
Du vet att du är en julmänniska när det vackraste du vet är glittergranen på Skarpansvägen.
Du vet att du är en lycklig människa när du värms i hjärtat av alla stjärnor i fönstren som vackert lyser upp din väg och du tänker att det måste vara någon mening med allt detta ljus — en annan mening än att det bara ska vara ljust – för då skulle en strålkastare vara bättre. Ju.
