DELA
© Nya Åland

Vad är det med ”Så ska det låta”?

I fredags var jag på en födelsedagsfest till tre kompisar som firade sina 23-årsdagar gemensamt. De bjöd på smörgåstårta och kaffe och alla hade trevligt där vi satt i vardagsrummet och pratade strunt. Ända tills klockan närmade sig nio. Då blev stämningen plötsligt stressad när någon märkte att klockan gick och att ”Så ska det låta” skulle börja inom några minuter.
Alla diskussioner fick ett abrupt slut eftersom någon inte ville se programmet vilket ledde till att de mest hängivna tittarna skyndade sig upp för trappan till ett sovrum för att bänka sig framför tvn där. Jag och några andra blev kvar i vardagsrummet, tvn avstängd, pratandes och fortfarande underhållna av stereon i bakgrunden.

Det dröjde dock
inte länge förrän en av killkompisarna, som tydligen hade varit någon annanstans när stressen över att klockan just skulle slå nio uppstod, upptäckte att visaren närmade sig kvart över. Varför hade ingen satt på ”Så skall det låta”?
Skandal.
Så stereon i vardagsrummet stängdes snabbt av och tvn slogs på. Det var till och med säsongsavslutning, det fick man inte missa.

Vi hann få på tvn
precis i tid för introtävlingen, som enligt festdeltagarna utnämndes till programmets höjdpunkt. Snabbt delades vardagsrummet in i två lag, jag hamnade på Stefans, och så skulle vi ställa oss upp och sjunga när vi kände igen låten. Mitt lag i vardagsrummet var i en klass för sig, även om Stefan på tvn hade det kämpigt. Så där fortsatte det i ytterligare tre kvart, vi i vardagsrummet mätte våra krafter med stjärnorna på tvn och det sjöngs och skrålades.
När eftertexterna till sist hade rullat klart och segersången hade sjungits började lovorden hagla. Kontentan var att det aldrig hade det funnits ett så bra tv-program som ”Så ska det låta”. Särskilt en av killkompisarna var salig. Hur kommer det sig att alla älskar ”Så ska det låta”, funderade han och menade att det här programmet nog var det enda som alla ungdomar bänkade sig framför helg efter helg, månad efter månad, år efter år.
Det slutade med att han fick mig att lova, dyrt och heligt, att min nästa spalt skulle handla om det här underbara programmet.

Lovat är lovat,
så även om det inte känns lika motiverat och upphetsande att skriva den här spalten i dag som det gjorde i fredags så gör jag ett försök. Jag är kanske inte lika övertygad idag om att alla ungdomar tittar på ”Så ska det låta”, jag tror snarare att vi är en ganska liten skara.
Jag tycker kanske inte heller längre att introtävlingen är det absolut smartaste koncept till en tävling som någonsin skapats. I stundens hetta kändes det så, men nu några dagar efteråt har jag kommit till sans. Förutom på en punkt.
Jag tycker fortfarande att Peter Settman är den bästa programledaren SVT någonsin anställt. Och jag håller fast vid att han är söt som socker.