DELA
© Nya Åland

Va, är OS redan över??

När folk diskuterar sport gäller det att bara le och hålla med på rätt sätt. Det har jag lärt mig genom mina år som ickesportintresserad varelse. På en tidningsredaktion i OS-tider blir det självklart mycket snack om sport. Ja, det blir det väl överallt.

Vissa konstateranden har gjorts under diskussionerna. Som att äldre kvinnor verkar titta överraskande mycket på härligheterna (om det beror på brist av annat utbud eller inte reddes dock inte upp ordentligt under diskussionen).
Som att finnar och ålänningar hellre hejar på Slovakien, Tadzjikistan, vad som helst men inte Sverige. Och som att förvirringen kan bli stor hos en människa om man helt plötsligt visar sig ha ett annat medborgarskap än vad man har haft tidigare. OS är ju också en kamp mellan länder och heder.

Jag hejar på Finland i internationella tävlingar. Så mycket kan jag nog sätta mig in i det hela, och ibland, visst, ge mig in i det med hjärta och själ också om jag råkar befinna mig i en sådan situation . I en diskussion är jag inte heller rädd för att utbrista ett litet heja Suomi-utrop.
Så klart! Finska lejonen kan också vara min hjältar.

Men orka. Orka se på hockey mitt i nätterna i en jobbvecka och se snubbar på en skärm skjuta någon minimal puck där någonstans mellan sig. Inte heller har jag hittills upptäckt den stora spänningen med curling. Så nej, jag har inte haft någon väckarklocka på ringning på nätterna de senaste veckorna för några resultats skull. Och lite fasade jag tidigare när jag insåg att OS var på gång i tv-rutan. Åh nej. Dags att ignorera tv:n i veckor framöver.
Typiskt att det ska vara så kallt ute så man inte vill sätta näsan utanför dörren gick tankegångarna. Nåväl. Jag skulle väl få skaffa mig en ny hobby och vidga mina vyer bortom tv-skärmen.

När detta skrivs inser jag att spelen nästan är över. Wow! Vad smärtfritt det har gått! Jag som inte ens har börjat längta efter Skavlans norska nuna!
Jag insåg några saker.

Bland annat att renovering av ett hus kan sysselsätta en person både dagar, kvällar och helger. Att vänner är ganska bra att ha också de mörkaste tiderna på året. Och att jag faktiskt måste ha minskat mitt tv-tittande radikalt de senaste åren.
Jag har ingen aning om något resultat, spelen har gått mig helt förbi. En del skador och problem med snö har jag hört talas om på nyheterna. Själv har jag denna gång inte tagit någon skada alls av årets OS. Hurra! Låt nu spelen få vila i fyra år framåt.

JESSICA SUNDBERG