Ut ur en bubbla och in i en annan
Efter ett gästspel på tre veckor som nyhetschef i Nyanhuset, jobbubblan, är det dags att återvända till mammabubblan.
Utanför huset är det kanske inte så många som märkt att jag varit på plats. Den som jobbar som nyhetschef syns inte med namnet i tidningen, utan är den som planerar, bokar, styr och ställer med reportrar och fotografer hela dagarna.
Det var för nio månader sedan som jag tog min gigantiska badbollsmage och gick hem. Då hade jag knappt hunnit reflektera över att en ny liten person var på kommande i våra liv. Första barnet, ni vet, då har man inte en aning om vad som väntar.
Det är underligt att när man blir förälder kan vara precis samma person som före, men ändå en helt annan. Man har inte en chans att värja sig mot förändringen. Kanske är det någon gen som aktiveras eller något?
När den där lilla gullungen fångar dig med blicken känns det plötsligt som om inget annat spelar någon roll. Du tror inte att det är möjligt, men plötsligt finns det någon som konkurrerar ut karriär, fester, kompisar.
Som en sann 80-talist kändes att få barn inte så himla viktigt. I vänskapskretsen är det ovanligt att ens börja tänka på barn förrän man fyllt 30. Annat kommer före: plugga, se världen, skaffa jobb, bygga hus, hitta kärleken och om man är riktigt mogen kanske skaffa en katt.
Vi på Åland skiljer oss inte från mängden. Medelåldern för förstföderskor i både Finland och Sverige ligger på 29 år. Papporna är några år äldre. Våra föräldrar däremot var sisådar 25 år.
Men inte hindrade de många åren oss från att få en rolig överraskning på BB vid Ålands centralsjukhus.
Där låg jag i förlossningssalen, hade just fått upp vår lilla dotter på bröstet och kunde åter fokusera vad som händer utanför mig själv. Barnmorskan som assisterat avslöjar då glatt att det var hon som tog emot mina föräldrar när de kom till BB för sisådär 32 år sedan.
Vem vet, kanske är det bra att vi väntar. Kanske är vi generationen som plötsligt vänder den dystra skilsmässostatistiken? Trenden har faktiskt vänt de senaste åren, men ändå är det 69 procent av alla äktenskap som slutar i skilsmässa.
Vi har ju redan kärat ner oss flera gånger, vandrat (vinglat?) längs ”Nygge” i soluppgången och kanske tagit oss tid att hitta oss själva.
