DELA
© Nya Åland

Ur led är tiden

Natten till i går flyttades allting fram en timme. Lamporna började blinka en halvtimme för tidigt på Arken i lördags, sovmorgonen förkortades drastiskt i morse och överallt råder allmän kaos och oro: ”Hur mycket är klockan egentligen?”

Vi jordbor i världsrymden har ett komplicerat sätt att förhålla oss till tid. Vi delar in den i ett system mer svårbegripligt än reglerna till Melodifestivalen.
Först delas tiden det tar för en himlakropp att snurra ett varv runt en annan in i ojämna 365 dagar. Fast öppöppöpp, ibland är det 366! Vart fjärde år. För att jämna ut någon slags obalans. Och sen är varje sån tidsbegränsning indelad i timmar, minutrar, sekunder och veckor (också med skiftande antal) och så månader som alla innehåller olika antal dagar. November är en dålig sådan. Juli är en bra.

Man tycker att det kunde räcka för att förvirringen ska växa och frodas, men icke. Dessutom placerar vi alla världens länder i olika tidszoner beroende på solens gång och geografiskt läge och flyttar timvisaren fram och tillbaka olika tider på året.
Ofta tycker vi att tiden ska gå lite fortare. Fredagsmyset, semestern, drömkonserten och våren befinner sig alltid för långt bort. Telefonen ringer inte när den ska. Onsdagen segar sig fram.
När vi är små är det alltid 364 dagar kvar till julafton. När vi är vuxna minns vi den där bartendern som serverade oss sprit och tomatjuice på en krog i Paris för femton år sedan som om det var i går. Faktum är att vi trodde att det var i går, tills vi kollar Melodifestivalreglerna och inser att tid har förflutit sedan dess.

Ändå vill folk inte ens bära klocka längre. Det gamla hederliga armbandsuret har efter käftsmällen, i samband med mobilens ökade popularitet, hasat in i ett dammigt hörn och ligger och tynar bort under beteckningen ”accessoar”.
Och trots denna enorma fördelning och schemaläggning av tid är det som att den alltid fattas oss. Vi stressar och flåsar och skyndar oss fram. Vi har inte tid. Vi tar oss inte tid. Våra dagar styrs av tider att passa.

Hördu Fröken Ur, kan vi inte göra en deal? När saker är tråkiga kan du öka hastigheten lite. Och när saker är roliga kan du väl låta oss befinna oss i vår lyckobubbla lite längre.
Och lamporna på Arken ger du f-n i. Okej?