DELA
© Nya Åland

Upp i det blå

Skådespelaren Margaretha Krook var flygvärdinna i sin ungdom. Det läste jag i en bok om yrket flygvärdinna som tydligen skrevs i samband med att yrket fyllde 50 år (tror jag det var). Det var en jätteintressant bok. Det kan vara svårt att inse idag hur exklusivt och fränt det ansågs vara att flyga när industrin var ung. Det var fortfarande ganska dyrt. Inte vem som helst hade råd. Och de som hade råd hade kanske inte alltid råd att resa som FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld. I flygvärdinneboken står nämligen att läsa att Hammarskjöld under sina flygningar på 1950-talet först åt en toppmiddag som serverades från en vagn av kock med mössa och allt. Därefter kunde generalsekreteraren tända en cigarr och dricka lite cognac innan det var dags att dra sig akterut i planet. Där fanns nämligen kojplatser. Det var bara att lägga sig mellan rena vita lakan och släcka lampan.

Häromåret kom de nya enorma Airbus-planen ut på marknaden. Vissa flygbolag lät inreda dem med sviter med dubbelsäng och allt. Bara att borsta bort rosenbladen, slafa upp benen och låta sig väl smakas av champagnen. På vissa plan ingår också möjligheten att få en femminuters dusch. Tänk er det. Att stå och duscha medan man flyger över Förenade Arabemiratens öken. Billigt? Ingalunda. Men säkert billigare relativt sett om man jämför med vad det kostade för Hammarskjöld och gänget.

Nåja. Fram till att jag vinner den där lottovinsten som tillåter mig att flyga liggande och duschandes så tänker jag fortsätta med att njuta av flygplan och flygplatser från ett billigare säte. För nog är det en speciell atmosfär som omger detta underliga resesätt. En atmosfär av jetset, exklusivitet och exotism. Allt från den lätt inställsamma servicen till reklamaffischerna som marknadsför nya affärssystem som vi vanliga dödliga inte fattar något av, än mindre kommer i kontakt med.

flygplatserna är alla på väg någonstans. Antingen hem eller bort. Vissa är glada medan andra är stressade. Frequent flyer-businessnissar som utan bälte i byxan för att slippa krånglet i securityn med vana steg rör sig mot rätt lounge. Sida vid sida med första- eller andragångsflygarna och Holmas del Canaria-turisterna. Underbart.

Till
och med på vår egen Mariehamn International Airport kan man känna jet set-vindarna vina. Nyligen skulle jag flyga till Helsingfors. Reflexmässigt gick jag in i tax-freen och klumade på en flaska eller en vas bara för att lika reflexmässigt inse att det var för dyrt för mig. Jag gick i stället ut från butiken med en nyinköpt pastillask.
Men så satt jag ombord på planet med min kaffekopp i handen och läste en tidning. Och om så bara för en stund kunde jag låtsas att jag är en generalsekreterare på väg till en viktig förhandling
Det var först när jag steg av bussen inne i stan som bubblan sprack. Det stod ingen limousine och väntade i dag heller.

Alfons Röblom  redaktion@nyan.ax