DELA
© Nya Åland

Trevlig höst, allesammans!

Sommaren lider mot sitt slut. Vanligtvis brukar de sista augustiveckorna vara förknippade med en känsla av tomhet, av att sommaren bara rusat förbi. Det suckas över alla böcker man tänkte men inte orkade läsa och över hur få utflykter med båten det blev. Man avundas alla bekanta som alltid verkar ha gjort dubbelt så många somriga saker som en själv. Höstterminen väntar runt hörnet och luften känns redan lite kyligare och solen lite svagare. Men inte i år.

För en gångs skull är det fylld av förväntan och med glädje som jag noterar hur dagarna i kalendern prickas av, en efter en. Visst hade jag kunnat ligga lite mera i hängmattan, plocka mera bär i skogen och simma lite oftare. Men det är nog fel sätt att se på sin sommar. Vill du slippa augustiångesten så ta istället och gå igenom alla saker du faktiskt gjort och vips blir den stora frågan snarare hur man hunnit med allt. Det har varit långa lata dagar på stugan, varma soliga kvällar i parken med goda vänner och avslutningsvis en strålande musikfestival ute på Jurmo.
Jag har dessutom haft privilegiet att jobba med något jag tycker är både roligt och stimulerande – tillsammans med schyssta arbetskamrater. Jag har vänner som under sommaren slitit i dåligt ventilerade lagerlokaler, svurit över idioter till kollegor eller som inte lyckats få något jobb alls.
Nä, för min egen del har det varit en utmärkt sommar. Nästa vecka sätter jag kurs mot Sveriges framsida och påbörjar höstterminen.

I Göteborg väntar spårvagnar, höstregn, föreläsningar, Andra långgatan och studentlägenheten på 18,5 kvadratmeter. Jag ser fram emot att sitta i min soffa med ett bord fullt med tidningar och en stor kopp te i handen medan regnet slår mot fönstret. Jag ser fram emot att gå ut med mina kurskamrater efter tentamen och roas åt när MUF:are och kommunister skriker sig hesa i en till synes ändlös diskussion om vem av dem som har den sämsta människosynen.
I våras såg jag Ingvar Oldsberg sitta och koppla av på Café Garbo på Vasagatan – kanske jag lyckas se honom igen i höst?

Min poäng är att man måste försöka föra tankarna på det man gjort, istället för det man inte hunnit göra – på det man ser fram emot, istället för det som tar slut. Och det funkar. Bara av att skriva den här spalten har jag blivit betydligt gladare.
Trevlig höst, allesammans!