DELA
© Nya Åland

Tre minnen om noshörningar

Jag har två bra minnen om noshörningar. Det första är barndomens Babar-böcker, där den elake noshörningskungen Rataxes styrde grannlandet till den gode elefantkungen Babars rike. Nu läser jag på Wikipedia att böckerna anses som rättfärdigande av kolonialism alternativt en självmedveten komedi om den koloniala föreställningen, beroende på vilken forskare man frågar.
När jag var liten tyckte jag bara att det var fint att noshörningsbarnet Victor och elefantbarnen var så goda vänner trots att deras pappa kungar inte kom överens.

Det andra goda minnet är från Krugers nationalpark i Sydafrika, där jag för ett par år sedan fick se verklighetens Victor tillsammans med sin mamma fru Rataxes. Surrealistiskt vackra och alldeles lugna stod de bakom ett par låga buskar och tittade på oss medan vi tittade på dem. Och hur jag än försökte blev de inte riktigt verkliga för mig.
När man lärt sig att betrakta alla Afrikas djur som sagoboksfigurer är det svårt att greppa att de inte pratar eller ens sjunger Hakuna matata.

Det tredje minnet om noshörningar är från i höstas, från Royal Museum for Central Africa nära Bryssel. Det är inget bra minne. Själva muséet grundades 1898 för att visa upp det koloniserade Kongo för belgarna och har sedan dess endast genomgått en kosmetisk förändring i förhållningssättet. Både afrikanska djur och människor visas upp som exotiska och främmande varelser. I sommar ska muséet visserligen stänga dörrarna för en stor renovering av både huset och utställningen.
Där vandrade jag hursomhelst bland de uppstoppade djuren och stentavlorna som visade namnen på alla belgare som stupat i Kongokrigen när jag kom fram till en uppstoppad noshörning. En kung Rataxes som såg samtidigt mäktig och sorglig ut. På nosen, där det stora hornet ska sitta, fanns bara ett runt märke där hornet sågats av.
Det visade sig att det var muséet som plockat bort hornen från alla samlingens noshörningar. Hornen förvaras på en säker plats, stod det i en lapp som var fastklistrad i vitrinen. Vid sidan av tjuvjakten har brottsliga ligor nämligen börjat stjäla noshörningshorn från muséer. Flera muséer har drabbats av stölder, bland annat Naturhistoriska museet i Göteborg förra året. Hornen säljs främst till Asien och mals ner till potensmedicin.

Jag tänkte att nog var jag löjlig som betraktade noshörningen som en sagoboksfigur och kallade den Rataxes. Men nog var de ännu löjligare som trodde att något tjänade som potensmedicin bara för att det var hårt, avlångt och satt fast i ett stort djur.

Annakaisa Suni