Tråkighet är tillåten
Det ljusnar!
Även om vi har vinter kvar, blir den inte så rysligt långvarig. Januari är slut och dagarna blir bara längre och ljusare.
I och för sig kan det bli tuff vinter hela februari och mars och då kan två månader kännas ganska långa. Det får vi stå ut med, våren kommer säkert som amen i kyrkan när tiden är mogen.
Till dess får vi roa oss efter bästa förmåga. En del gläds åt skidföret och andra åt den politiska debatten. Vissa är nöjda bara de får sitta inne i lugn och ro framför datorn, andra igen älskar vintern för att då finns det tid att gå på kurser eller att sitta hemma i soffhörnan och sticka.
Men de som tycker att det bästa som finns är att stå på huvudet i trädgårdslanden och blomsterrabatterna har det säkert trist vintertid – tills frö- och blomsterkatalogerna kommer. Då lever de upp och planerna för sommarens fröjder börjar frodas.
Visst är det bra att vi är så olika och har så många intressen. Själv tror jag att jag inte hinner. Eller vill…
Att vardagslivet löper med jobb och jobb, räcker så bra. Någon stund nu och då väljer jag en bok ur julklappshögen och läser några kapitel. Men det kan ta en vecka innan den är slut, av någon anledning blir stunderna alltid för korta.
Mina handarbeten är litet konstiga. Resultatet ligger inte på bordet eller i soffan och ser snyggt ut, det står i ladugården i form av slätklippta kalvar och kor. Stickar gör jag inte heller, så stickkafé är ingenting för mig. Hellre låter jag mina artroshänder vila en stund.
Jag läser deckare hellre än frökataloger och slappar gärna i tv-stolen en stund efter kvällsjobbet i lagårn. Inga Mediskurser för mig inte. Inte är jag kulturell heller, alla konserter, föreläsningar och teaterföreställningar börjar ju innan jag hunnit in från kossorna.
Jojo, jag märker själv hur tråkigt det låter. För min del tycker jag det är skönt att vara tråkig, det är något jag tillåter mig numera. Det generar mig inte alls. Jag har ganska lätt för att låta bli att roa mig.
Något glatt och positivt hade jag egentligen tänkt skriva den här gången, men är man så tråkig som jag är just nu, blir det väl inte roligare än så här.
Det är tur ändå att jag jobbar på Nyan där alla arbetskompisar är så pigga, trevliga och inspirerande. Så får man träffa vänliga och trevliga mänskor för att man jobbar just på Nyan. Det är ju bra! Det är kul!
Och på lördag får jag gå på kurs för att få ny inspiration, vad kan man mer begära? Det skulle väl vara pension då…
Jag säger som förra världsstjärnan Ingrid Bergman:
– Att bli äldre är som att bestiga berg, man blir andfådd men man får en mycket bättre utsikt.
Det ljusnar!
