DELA
© Nya Åland

Tips till oss som står bredvid 42.195 meter

1. Lär dig älska doften av liniment. Också då doften är kompakt i en fullpackad tunnelbanevagn.
2. Lär dig älska svettlukt ännu mer. Det är omöjligt, jag vet.
3. Undvik att tänka på ställen löpare måste smörja in sig med vaselin för att undvika skavsår. Undvik överhuvudtaget att tänka på friktion.
4. Diskutera inte frågor som ”vart är vårt förhållande på väg” och ”hur ska mänskligheten hantera kommande antibiotikaresistens” strax innan de fyrtiotvå kilometrarna. I bästa fall får du inget svar. I värsta fall få du en utskällning. Hur kan du tänka på barn med mässling då löparen ska springa personbästa?
5. Uppmana till färggrann klädsel. Alla har svarta shorts, vitt linne och vit keps. Det är alltid tråkigt att se ut som alla andra, men speciellt tråkigt är det under ett maratonlopp. Vi som står bredvid måste få en chans att heja på rätt löpare.

6. Du är orolig. Folk dör faktiskt under lopp. Uttryck inte oron strax innan loppet med att upprepa ”du kan faktiskt avbryta, faktiskt, du måste avbryta”. Däremot kanske du, i diskussioner långt innan loppet, anföra åsikten att det ibland krävs mer av en människa att avbryta ett lopp än att fortsätta, och att det därför, ibland, imponerar mest.
7. I ett stort lopp springer fler människor än du kan föreställa dig. Bestäm därför på förhand var du ska heja och meddela platsen till löparen.
8. Lyssna noga på ljudet av tusentals springande skor med asfalt. Det är ett sällsynt ljud.
9. Fokusera mer på att langa energigel än att fotografera.
10. Fråga vad löparen vill höra. Är till exempel ”kämpa!” ett bra ord att peppa med? Vill löparen bli påmind om att hen utför en kamp?

11. Mina egna favoriter är ”Du ser stark ut!” och ”Lätta steg”. Det är viktigt att heja med positiva ord.
12. Du känner dig dum då du står på en trottoar och ropar ”Lätta steg”. Förneka den känslan. Hejandet kan hjälpa löparen att under några kilometer glömma skavsåren (där hen glömde smörja in sig med vaselin).
13. Heja också på alla andra du känner, och några till. I det här läget är löpare som svansviftande hundar: de tar tacksamt emot allt.
14. Bli inte skrämd då löpare runt om dig stönar, linkar och grimaserar. Att heja under ett maratonlopp är de sista kilometrarna som att stå mitt i en förlossningssal med ett par hundra föderskor.
15. Se inte medlidande ut. Se imponerad ut.

16. Efter målgång ser löparen risigare ut än någonsin förut. Eller också studsar hen omkring i ett endorfinrus. Anpassa dig till sinnesstämningen. Men oberoende: tro inte att löparen kan ta sig ner för trappor normalt.
17. Langa banan, smörgås, chokladdryck, spypåse. Allt löparen begär.
18. Löparen säger ”aldrig mer”. Nicka överseende.
19. Efter målgång vet löparen inte sitt eget bästa. ”Nej, men inte ska jag ta din regnrock” säger hen, blek och skakande. Efter fyrtiotvå kilometer är löparen för svag för att göra motstånd: svep regnrocken om löparen.
20. Säg inte tre dagar efteråt ”kan du fortfarande inte gå ner för trapporna?”.
Karin Erlandsson