Terapi för min själ
Folk brukar då och då undra hur jag började med bodybuilding, eller lyfta skrot som det normalt kallas av andra som inte håller på med det. Det är ingen kort historia.
Allt började väl egentligen för två år sedan, då jag efter många år av konstant datorspelande bestämde mig för att – det här håller inte längre. Så jag bestämde mig för att börja träna på gymmet för att…att… Tjaa, vad ville jag egentligen? Få en snygg kropp? Komma i form? Skaffa något att göra på kvällarna förutom att spela datorspel? Jag visste det inte då. Jag är inte helt säker nu heller.
Jag visste egentligen ingenting om att lyfta skrot när jag klev in på gymmet för första gången. Eller okej, klart jag hade läst på lite grann. Men mest kände jag mig obekväm med min väldigt otränade kropp. Styrkelyftarnas blick på mig när jag klev in bland vikterna, och det där lilla rycket i mungipan tog lika hårt som vikterna de lyfte. Vad gjorde jag där egentligen? Nu så här i efterhand tror jag inte de hånlog åt mig, jag tror de bara log mot mig. För jag gör samma sak när jag ser en ny person bland vikterna. Jag blir glad inombords när jag ser att en till person har bestämt sig för att ge sig in i stålets härliga värld. För det är en härlig värld.
När jag kommer till gymmet, kanske det bara ser ut som att jag står där och svingar vikter. Men så är det inte. Det är mer än så. Det är terapi för min själ. Det är något som är omöjligt att förstå för den som inte håller på med det här. Det är en chans för mig att komma bort från vardagen. När man står där med ofantligt tunga vikter framför en, då är det bara det som existerar. Allt annat kopplas bort. Det är du och vikten. Blodet pumpar. Musiken dånar i öronen. Vrålet när vikten lyfts ekar längs väggarna. Sedan – efterdyningar.
Efter ett gympass känner jag mig lugn. Jag känner mig komplett. Mina kompisar och familj förstår ibland inte hur jag orkar att göra allt annat i vardagen när jag tränar så mycket. Men det är träningen som gör att jag orkar med alla måsten. Skulle jag inte få träna vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Bör jag nämna att så kallade viloveckor är hemska?
Bodybuilding har gett mig så mycket på så kort tid. Jag har blivit oerhört målinriktad inom vissa områden. Mer fokuserad. Mer manlig. Jag vågar prata mer med folk. Jag har blivit oerhört stärkt inombords när det kommer till respekt för andra. De få åren jag har hållit på med bodybuilding har jag helt enkelt blivit en bättre människa. Jag upplever detta dagligen. Bodybuilding har gett mig en knuff i ryggen för att bli den människa jag vill vara. Jag kommer aldrig sluta med bodybuilding. Det är ingen hobby för mig – det är en livsstil.
