Surt sa räven
Tänk att få bo granne med landets bästa lokaltidning! Det är nästan lika trevligt som att själv jobba på landets bästa lokaltidning.
Vilket får mig att tänka på min gamla mamma, som varje dag på frågan hur hon mår, svarar ”Ganska bra, tack. Du hör att jag säger ganska”. Under ett långt liv har hon mått riktigt bra länge, precis som jag under ett långt liv har hunnit arbeta på landets bästa lokaltidning – och nästbästa – flera gånger nu. Men nu fattas det litet för oss båda.
Hur hon ser på saken vet jag inte längre, hon hör inte till de kommunikativa på det sättet. Hur jag ser på saken är att ”Klart det gick så, vi var ju inte med!” Just det. Brevet med inbjudan till tävlingen kom bort.
Det ordnas flera tävlingar varje år om bästa tidningssida, bästa reportage, bästa bild, bästa förstasida och bästa lokaltidning. Väggarna är fulla av diplom. Det är arrangören som bestämmer vilken tidning som får delta, det vill säga vilken dag eller vecka den skall ha kommit ut. Om det har varit en lam nyhetsvecka eller ont om fotografer just den veckan så kan man inte skicka in en tidning från veckan före eller efter, hur bra den än skulle vara. Vilket den alltid är.
Så någon energisk chefredaktör plockar fram aktuella tidningar, radar ut dem på golvet i redaktionen sorterade enligt bästa bild, bästa uppslag, bästa vad det nu handlar om. Och så får vi alla gå runt och sätta klisterlappar på den eller de tidningar vi tycker är bäst. Den som får mest lappar skickas in.
Jag har aldrig tyckt om det här tävlandet. Ofta blir jag nästan ensam med mina lappar medan någonting som jag tycker är totalt (i det närmaste) ointressant är fullt av gula lappar. Och naturligtvis blir det pris eller hedersomnämnande för de där sidorna, som jag mer eller mindre hade hoppat över.
Så tävlingar är bara dumt, tycker jag. Och är i stort sett ensam om det också. De andra, de som röstar rätt, tycker det är hur kul som helst.
Men ändå. Att grannbladet vinner när vi inte är med är ingen stor överraskning. Jag har alltid tyckt att de åländska tidningarna är i en klass för sig. Åtminstone jämfört med de övriga små tidningarna på finlandssvenskt håll.
Om grannbladet hade vunnit trots att vi var med – då vågar jag lova att vi åtminstone hade petat ner Borgåbladet från andra platsen.
Men som sagt, tävlingar är väl inget att hänga i julgranen, sade räven. Eller var det tomten?
Ifall ingen har sagt det ännu, så grattis. Vi vet hur det känns.
HARRIET TUOMINEN
