Stresståliga maskiner
Såg du nyhetsinslaget i tv härom dagen med de stresståliga kycklingarna? Forskare påstod sig ha funnit ut att höns som är stresståliga kan överföra denna egenskap genetiskt till sin avkomma.
Detta skulle motsäga Darwins snart 150-åriga teori om ”survival of the fittest”, sades det. Jag tycker det stämmer mycket väl överens med hans teorier, så långt jag nu vet. Förresten tycker jag inte heller att Darwins teorier på något sätt motsäger tron på Guds skapelse.
Vi människor förklarar skapelsen så långt vi kan i vår dimension, men att vi har alla svar eller någonsin kommer att få det, är det väl ingen människa som tror. Alltså, kan man lika bra tro på Guds skapelse som den yttersta förklaringen.
Men strunt i det. Det här skall handla om stress.
Birkaseniorerna som jag träffade i veckan talade med värme om gamla tider. Då var det inte lika stressigt på jobbet, inte lika mycket papper som skulle hanteras och framför allt: De var fler som gjorde det jobb som färre gör idag.
Då drog jag mig också till minnes 70-talet. Jag jobbade på radio Åland och vi hade 15 minuters nyhetssändning som vi skulle fylla till kl.18.45. Den något udda tidpunkten var vald så att den skulle passa bönderna som hade mjölktid i ladugården. Är de 50 kvar nu? Ingen anpassar några tider efter dem numera. Jag tycker det var en rätt nära och ostressad gest från radions sida på den tiden.
Vi lunchade på Adlon och ibland hände det på sommaren att vi tog en runda minigolf efteråt innan vi återvände till studion vid Ålandsplan för att få ihop kvällens sändning. Visst var väl det avstressande? Det hände nog att det blev stressigt då också, men det fanns alltid tid till att återhämta sig.
Samma sak var det på Nya Åland när jag jobbade i Strandnäs gård på 80-talet. Då var vi en tredagars tidning och hade både tisdagen och torsdagen fria till att åka ut på reportage i lugn och ro. Man kunde till och med sitta ner och prata lite strunt med intervjuoffren över en kopp kaffe.
Jag behöver väl inte säga att jobbet är mer stressigt idag, även om vi är fler på redaktionen. Men nu är vi en sexdagars tidning och gör dubbelt så tjocka tidningar som då.
Kollegerna på Gamlan kan jag faktiskt ha medkänsla med. Idag blir de inte bara en sexdagars tidning, de måste ändra på en hel del rutiner också eftersom de nu följer efter oss och blir morgontidning. Att sedan till råga på allt upptäcka att hela omgörningen betyder en minskande upplaga, vilket är den logiska följden, måste ju öka på stressen.
Vi på Nyan är lite mer härdade inbillar jag mig. Men jag hoppas för Guds skull att vi inte vidarebefordrar några stresståliga gener till vår avkomma.
Vi skall inte bli några stresståliga maskiner! Så dra i bromsen nu!
