DELA
© Nya Åland

Stort och smått, smått och stort…

Visst är vi väl överens om att Åland är litet. Ganska pluttenuttigt faktiskt.
Om man jämför med andra öar, för att inte tala om andra länder, inom Europeiska unionen. För det är inom EU vi ska jämföra oss, där är vi med och vill göra oss gällande så högt upp som möjligt. Vi är ju självstyrda ålänningar för sjutton gubbar.
Men vi är väldigt små och smått folk har inte mycket talan i stora sammanhang. Sen vi blev EU-medborgare har vi fått lära oss att stort är vackert, jaa vackrast.

Det lustiga är
att nu har EU-parlamentet upptäckt att allt inte är så stort i Europa, de har sett att det faktiskt fortfarande, efter allt energiskt förstoringsarbete, finns mängder med små jordbruk i de flesta medlemsländerna.
Och man har dessutom insett att småbruk är bra att ha!
Före jul uppmanade EU-parlamentet kommissionen och medlemsländerna att förbättra stödet till små jordbruksföretag! De små familjejordbruken är ett så viktigt inslag i den europeiska jordbruksmodellen, påpekar parlamentet.
Det är svårt att tro sina öron … 
Nu efterlyser man en politik som tar större hänsyn till de små jordbruken eftersom det är de som utgör kärnan i det mångfunktionella jordbruket. Det ni – det är precis som det skulle vara skrivet för oss, för lilla Ålands små gårdar!
Medlemsländerna uppmanas hitta nya modeller för att utveckla små jordbruksföretag och då ska hänsyn tas till de varierande villkor och regionala skillnader som är naturliga i olika länder. En lång rad med förslag till stödåtgärder ingår i resolutionen, allt för att förbättra möjligheterna för små familjejordbruk att bli konkurrenskraftiga och livsdugliga.

I mina öron
klingar det här som ljuv musik – undrar hur det låter i näringsministerns…
En sak är i alla fall säker, den här EU-resolutionen rimmar inte alls med vårt kommande Landsbygdsutvecklingsprogram, det åländska jordbrukets största bekymmer sedan snart ett år tillbaka. Jag säger bara – bakläxa – det är det enda tänkbara.
Vem ska ta ministrar och strategigrupper och förståsigpåare i kragen och ruska om, få dem att se vad vi har som är bra innan det går förlorat. Näringsministern med sin storslagna ko-vision kan släng sig i väggen!
Nästa år är det tjugo år sedan vi blev EU-medlemmar. Över en natt förändrades livet för alla med jordbruk som levebröd. Inte till det bättre om nu någon trodde det. Det har fortfarande inte blivit bättre. Och blir det definitivt inte om nämnda landsbygdsprogram går igenom som planerat.
Nu väntar jag mig att man också i landskapsborgen ska vakna, spotta på fingret och känna efter varifrån det drar. Ska små jordbruk få ny vind i seglen ute i Europa ska väl inte vi ta död på våra? Gör som i EU-parlamentet – tänk om.

Så tänker jag
på kommunerna, på hur förändringens vindar blåser och hur det påverkar landsbygden. Nu ska alla bo på bostadsområden, i täta klungor, i likadana hus – om man vill bo på landet. I gamla byar stoppas allt nybyggande och naturliga utveckling. Det heter delgeneralplanering.
Herregud, förstår inte de som bestämmer längre vad som är charmen med att bo i en by på landet!
Om 30 år, när dagens delgeneralplaner har nått i mål och barnen som vuxit upp i våra bostadsområden sitter på makten, kommer de att förfasa sig över 2010-talets planerare och politiker. De kommer att sucka djupt över hur vi förstörde landsbygdens genuinitet, naturliga charm och spretiga kulturmiljö.
Det tror jag – vad tror du?

Maj-Len Lindholm