Stockholm i mitt hjärta…
Nå, inte riktigt då, men jag har just upptäckt att man kan semestra i vår stora grannstad i väster. Vanligtvis åker vi med ilfart till närmaste köpcentrum eller tar bussen till centrum och springer som världsklassorienterare och samlar kvitton i varje tillgänglig affär.
Men påsken i år kändes inte som en som jag skulle orka fira hemma och strida med barnen om vi ska vara i skärgården eller i stan så jag bokade en storstadssemester till Stockholm. Resan dit blev väldigt billigt, hotellet var inte så dyrt det heller.
Hotellet på Djurgården ligger mellan Skansen och Gröna Lund, några minuter med spårvagn från Sergels torg. Alltså, underbar natur och shopping inom armslängds avstånd. Och så alla djuren på Skansen.
Det blev en mycket lyckad resa. Vi insåg att vi bara hann utforska en bråkdel av Djurgården. Djurgården som bara har betytt Gröna Lund för oss tidigare. Eller ett fotbollslag som fajtas om makten med AIK, vilket är mycket viktigt för vissa. (Vi funderade om sönerna borda ta av sig AIK-tröjorna när vi passerade Djurgårdsbron på väg till hotellet…)
Vi hann se en fotbollsmatch i en stor arena, vilket var en upplevelse för oss alla. Och vi fick se den beryktade AIK-klacken (på avstånd).
Gravgårdar är alltid intressanta, de ger en bild av olika tidsepoker. På Galärvarvets kyrkogård sparade man inte på bokstäverna på gravstenarna. Där ligger Hans Kungliga Höghets adjunkt och greve det ena och det andra begravda. Många kommendörkaptener och marindirektörer.
Ett stort rostigt ankare var minnesmärket över dem som gick till botten med regalskeppet Vasa för många hundra år sedan och låg där i 333 år, tills man lyckades få upp skeppet.
Och Estoniamonumentet hittade vi i en bergsskreva mot vattnet. Rad efter rad av namn, så himla många. Nästan hela familjer. Vid några namn hade en sörjande ritat ett hjärta med läppstift.
Så på en gång fick vi, som lever av sjöfarten, en kort inblick i vad havet betytt för andra. Karriär och fina titlar, men också katastrofer och död.
Men att vandra längs stranden på Djurgården fick oss också att tänka på vad mycket man kan göra med en stad vid vattnet. Stränderna runt Svibyviken har gjort sitt som fabriksområden, bygg restauranger och hus. Och ett vackert promenadstråk från färjterminalerna mot Svibybron, över bron och så fortsätter man längs stranden på andra sidan. Flera sommarrestauranger på båda sidorna. Det skulle bli ett sådant lyft för staden. I alla fall sommartid.
Nina Smeds nina.smeds@nyan.ax
