DELA
© Nya Åland

Stilla natt med grodan

Varje liten stad i Europa har sin egen sommarfestival och är mäkta mallig över den. Detta är en erfarenhet som Inga Heller gjort på sin turné på cykel genom denna världsdel nyligen. En sommarfestival innebär stojande ungar, snurrande karuseller, hornblåsorkestrar som med pukor och trumpeter tar i för full hals, ”When the Saints” – dessutom verkar festivalen ofta firas just den dagen då värmeböljan är över och regnet vräker ner och åskknallarna dånar. Festligt!
I staden Winschoten i Holland, som på många sätt påminner om Mariehamn, framförs sommarfestivalsmusiken av en orkester iklädd träskor av guld!

Inga Heller med
gobbin är, som långfärdscyklister på besök i staden, världens tråkigaste festivaldeltagare. De gnolar med ett par minuter i ”When the Saints” och vill sedan gå och lägga sig i övernattningsstugan på campingplatsen vid halvniotiden. Den som har avverkat 80 kilometer på dagen är skönt trött, lägger sig tidigt och sover hela långa natten djupt och snarkfritt. Man sover som en liten gris. Vaknar som en rosenknopp.
Denna kväll var det alltså en väldig massa ljud runt omkring, festival med åska och allt. Men så var det ett annat ljud också. Ett segt raspande. Helt nära.
– Hör du? frågade hon. Vad är det? En fågel?
Hon letade. Gobbin tvingade hon också upp. Ingenstans fanns något som förklarade ljudet..
– Men tyst och sov nu, sa han när han tröttnat på hennes tjat. Det är säkert bara rullgardinen som raspar mot fönstret.
– Men jag är rädd.
Så där fånigt brukar hon faktiskt inte prata. Men nu liksom bara hoppade orden ut ur munnen.
– Hos mig kan du vara trygg, sa gobbin. Tyst och sov!
Så där patetiskt brukar inte heller gobbin prata. Repliken liksom bara föll ut ur munnen på honom.

Nåja, intalar hon
sig. Det är rullgardinen som raspar mot fönstret. Det är nog så. Säkert rullgardinen…
Följande morgon vaknar hon av att gobbin skrattar. Från fotänden på Inga Hellers säng – de stod liksom i vinkel – skuttar en groda från bädden till golvet. Kvack! En mörkgrön, mörkbrun, äcklig groda! Nästan en decimeter lång.
Den kan ha varit i hennes säng ett par minuter. Den kan ha tillbringat hela natten där.
– Dig kan man inte lita på. Du skulle ju skydda mig. Tänk om den hoppat rakt i ansiktet på mig. Jag hade skrikit så det överröstat hela Winschotens sommarfestival. Ja, vem vet, jag kunde fått hjärtsnörp och dött på kuppen.
– Men vad var det jag sa. Det hände ju ingenting.
I alla fall. Den grodan fick ingen puss. Den hade ju redan fått en hel natt med henne.