DELA
© Nya Åland

Stendahls syndrom i vitsippsbacken

Jag bor på en blommande ö! Jag har nog inte på riktigt insett hur vackert det verkligen är med de där små, var för sig rätt anspråkslösa vitsipporna. Men när de framträder i grupp, jösses! Det är överväldigande.
En promenad på Ramsholmen får mig osökt att tänka på Stendahls syndrom. Ni vet fransmannen som for till Florens och beskrev hur han drabbades av snabba hjärtslag, yrsel och hallucinationer vid åsynen av ansamlingen av vacker konst i staden. Hade Stendahl kommit till Åland i början av maj istället hade syndromet som fått hans namn förmodligen handlat om vitsippor.

En gång tidigare har jag varit på Åland den här tiden på året. Då var jag sexton och på skolutfärd med alla övriga niondeklassister från Närpes högstadium. Jag minns inte att jag skulle ha sett några vitsippor då, och jag minns inte heller att jag varit in i sjöfartsmuseet heller fast det finns bildbevis på båda. Förmodligen var det annat som var intressantare på den tiden.
Efter vår årskurs resa hit bröts för övrigt den närpesiska traditionen att avsluta grundskolgången med en sväng till Åland i vitsippstider. Såvitt jag vet har den ännu i denna dag inte tagits upp igen. Vad som riktigt föranledde detta har jag förträngt lika effektivt som vitsipporna och sjöfartsmuseet.

Men tillbaka till blomstren. Nu kan jag inte få nog av dessa vita skönheter, må det så vara ett ålderstecken. När jag cyklar till jobbet kan jag inte släppa blomsterprakten längs cykelvägen med ögonen, med påföljd att fotgängare och andra cyklister i min väg befinner sig i direkt livsfara.
Borde varningsskyltar sättas upp? Vitsippsfält kan vara en större trafikfara än rådjur. Åtminstone för oss som inte har upplevt detta sedan barnsben, utan växt upp på breddgrader där någon enstaka tussilago på sin höjd uppenbarar sig i dikesrenarna.
Längtan till våren får en helt ny innebörd när det äckligt kalla vita ersätts av detta ljuvliga vita.

Jag har av flora-kunniga vänner förstått att blomningstidens längd påverkas av väderleken. Ju kallare väder desto längre blomning, typ.
Så även om jag verkligen inte gillar kyla, utan trivs allra bäst när det är plus 30 eller varmare, är det nästan så jag önskar att den kyliga våren håller i sig ett litet, litet tag till.

Anne Sjökvist