Spalten som fyra av hundra litar på
Varje gång tidningarna skriver om nåt man själv personligen är insatt i och nära bekant med brukar det vara käpprätt uppåt väggarna. Hur är det då inte med allt annat?
Så tyckte är en bekant som häromveckan kommenterade en artikel i Nya Åland.
Inte nog med det.
Enligt en undersökning som något som heter Reagera Marknadsanalys gjorde i Sverige häromåret har bara fyra procent av svenskarna förtroende för journalister.
Fyra procent. Bara bilhandlarna klarade sig sämre.
Bilhandlarna kan tala för sig men tillåt mig fundera på vad det är för fel på oss journalister.
Alla som lever sitt liv utanför en tidningsredaktion vet mer om det livet än vad journalisten gör. Jag hoppas att jag kan förmedla din verklighet korrekt om jag skriver om den. Men jag är närsynt på ena ögat och översynt på det andra så din och min verklighet kommer alltid att se annorlunda ut.
Jag har varit journalist så länge att jag skulle kunna säga att mycket som utomstående skriver och säger om journalistyrket är käpprätt uppåt väggarna. Men att vi inte kan allt är jag och ni väldigt överens om. En hjärnkirurg ska veta mer än en lokaltidningsreporter om neurologi och om så inte är fallet tycker jag synd om patiententerna.
Hönan eller ägget? Är det bara opålitliga människor som blir journalister eller är det yrket som gör dem opålitliga?
Låt gå för att journalistens trovärdighet är fyra på en skala från ett till hundra. Betyder det att vem som helst kan ersätta en journalist och göra ett bättre jobb?
Om du ber tio personer med olika yrken återge ett händelseförlopp eller beskriva ett föremål ingående får du tio olika svar. Vilket är det rätta?
Skulle en polis, som femtiofem procent av undersökningsdeltagarna hade förtroende för, fortfarande ha någon trovärdighet om han eller hon blev journalist? Eller skulle förtroendet snabbt rasa till fyra procent?
Och vad skulle ni säga om en bilhandlare som blir journalist, eller vice versa? Om ni känner någon som gjort ett sånt karriärbyte vill jag intervjua honom eller henne. Men förstås skulle ingen lita på ett ord i den artikeln.
