DELA
© Nya Åland

Sorg kommer man inte undan

Man orkar inte alltid vara så himla rolig. Ibland tar alla otänkta tankar och okända känslor tag i en och man orkar helt enkelt inte med något annat än att försöka passa tankarna och känslorna vidare till ett mörkt hörn och hoppas att de inte dyker upp igen på ett tag.

Men de dyker upp. Igen och igen om man inte tar itu med dem. Man kan inte lägga dem åt sidan och tänka att ”jag hanterar det där när jag har mer tid”.

När sorger hopar sig och man inte hinner ta itu med dem vartefter kan det vara klokt att ta en dag när man sitter ner och sörjer i kapp.

För sorger du skuffar undan samlas till en stor, mörk, seg klump som så småningom fastnar i ena foten och vägrar släppa taget. Klumpen får du dras med varje dag och den bara växer och växer och gör dina steg tyngre och tyngre. I något skede måste du erkänna att du har en klump som fastnat på foten, stanna och skrapa bort den. Ju större klump desto jobbigare blir det att ta loss den. Är du klok skrapar du bort den så fort den fastnat.

Stor sorg kräver sin tid. Det är inget du klarar av på en lunchpaus eller kafferast. Eller mellan två samtal. Sorg tar på krafterna och kräver en viss återhämtning.

Det finns också sorgegrupper där man kan få hjälp att hantera sin sorg. Sorg som klibbar sig fast är, som sagt, inte bra.

Sorg kan uppstå av andra orsaker än att någon dör. Man kan helt enkelt drabbas av sorg över att livet inte blev som man tänkt eller av en problemfylld relation.

Sorg ska inte underskattas, att sörja kan ge tydliga fysiska reaktioner som exempelvis bedövningskänslor, koncentrationssvårigheter och energiförlust.

Tiden läker alla sår, sägs det. Men det stämmer inte med sorg. Tiden spelar ingen roll om du skuffar undan sorgen en längre tid. Tiden läker såren om du tar vara på tiden och bearbetar sorgen och plåstrar om såren.

Det borde egentligen finnas en par dagar i året när människor ska uppmuntras att tala ut om sin sorg, att leva ut den och slippa ha någon som klappar en på axeln och uppmanar till att fokusera på det positiva och att ta sig i kragen.

Man ska inte vara tvungen att skämmas för att känna sorg. Man måste inte alltid vara så himla rolig.