DELA
© Nya Åland

Som vilken dag som helst

Det var för någon vecka sen. Jag satt på flyget på väg härifrån, skulle lösa min sudoku och hade ingen penna. (Journalist utan penna, dags att lägga av!)
– Skriv nånting vackert, sade flygvärdinnan och lät förstå att jag kunde behålla pennan hon gav mig.

I onsdags tänkte jag på det. Det var när Air Ålands flygplan brakade förbi över huvudet på mig när jag hämtade in morgontidningen. Vad skrev jag? Men mest tänkte jag på att det var slut på flygstrejken, tillfälligt åtminstone.
I vår familj, där det flygs mycket, innebar strejken att maken helt oplanerat vara hemma i början av veckan. Hur trevligt som helst.
Men nu var det onsdag och jag skulle på jobb. Så jag knäppte på radion för att få Ålands radios nyheter. De från stora världen hade jag ren kollat in.
Det hördes ingenting. Så jag började leta litet hitåt, litet ditåt för att få in kanalen. Ibland har den flyttat på sig en millimeter eller två, men nu hjälpte ingenting. De övriga kanalerna fungerade.
Har de jäklarna gått i strejk, var min första tanke, antagligen inspirerad av att flyget var igång igen. Men jag bestämde mig för att det var fel på utsändningen. Någon hade dragit ur en kontakt eller dylikt.

Nån minut senare var det musik där jag borde ha hört åländska nyheter. Alltså måste förklaringen vara att nyhetsankaret hade försovit sig.
Jag gav fasen i Ålands radio och koncentrerade mig på tidningen och mitt te. Då råkade blicken falla på flaggan, som väntade på att hissas när klockan blev 8. Och jag lovar, jag blev mer arg än road.
En dag, som för det stora flertalet ålänningar är en vanlig arbetsdag, då bestämmer sig Ålands radio för att det inte behövs några nyheter. Bara litet musik att långsamt vakna till medan man funderar på vad man skall göra av en extra ledig dag.
Det var för all del inte första gången radion struntade i att serva mig med nyheter på självstyrelsedagen, men det betyder inte att jag gillar det.

webben har någon jämfört Åland med Grekland, där alla förmåner för offentligt anställda håller på att driva landet i konkurs. Höll åtminstone på tills vi andra ingrep. Tänk om det går lika här?
Det gör det inte. Men varför en extra ledig dag för en del av befolkningen? Och när jag nu ändå gnäller, varför ett Ålandstillägg på lönen för en del av löntagarna? Får det upp festhumöret?
Är det någonting att fira att man är diskriminerad (även om jag egentligen struntar i det)?
Jag brukar fira Finlands nationaldag (utan den skulle Åland vara ryskt). Jag brukar fira Sveriges nationaldag (trevlig tillställning). Jag/vi hissar flaggan på självstyrelsedagen.
Men hur det känns? Som en helt vanlig dag på jobbet. Så är det.