DELA
© Nya Åland

Som man ropar i skogen

Det var när jag körde på jobb för några morgnar sen som jag hörde nyheten. Den ansedda engelska medicinska tidskriften Lancet visste berätta att snus inte alls är så farligt som en del vill påstå. En stor undersökning visade att det på tio år inte gick att visa samband mellan snusning och lung- eller muncancer.
Det enda man kunde se var att snusare hade en något förhöjd risk för cancer i bukspottskörteln. Man ansåg rentav att det kunde vara klokt av rökare att gå över till att snusa ifall de inte ville sluta helt.
Vem kunde tvivla efter det? Inte jag, men inte har jag tänkt börja snusa för det. Jag nöjde mig med att konstatera faktum.

Så kommer jag på jobb och öppnar e-posten. Där finns något om snus och cancer som jag först är nära att hoppa över, jag hade ju ren hört nyheterna.
”Styrkt att snus ökar cancerrisken”. Ungefär så stod det i fri översättning.
Och så stod det att denna undersökning på 300.000 svenska män visade att risken för bukspottscancer var dubbelt så stor hos snusare som hos dem som inte använde tobak. Så småningom kom det också fram att risken för muncancer är liten och att snusning inte påverkar lungorna på samma sätt som rökning. Men man förstod att det i alla fall var bäst att låta bli.

Om jag hade lyssnat enbart på nyheterna i radion så hade jag tänkt att snus är rätt ofarligt. Om jag hade läst enbart e-posten från nätverket för minskad tobaksrökning (en rad cancerföreningar bland annat) så hade jag helt klart tyckt att snus är rätt otrevligt. Vilket gav mig en känsla av att som man ropar i skogen får man svar. Det vill säga, man ser/ läser det man vill se// läsa.
I vilket fall som helst ledde mångfalden av information till att jag visste i stort sett allt.

Och det tänker jag inte alls ta som ett argument för att folk skall fortsätta läsa två tidningar, även om de kommer samtidigt och på ytan ser litet lika ut. Det viktiga för mig är att ni läser Nyan.
Men jag tänker på Birka och Eckerö. Den ena säger si, den andra säger så. Först hör man den ena och tycker att det låter sant och bra. Så kommer den andra och vem vill påstå att det är lögn. Men det är en helt annan sanning. Visst är det litet fascinerande att två rederier, som dessutom äger varandra, kan ha så olika uppfattning om hur verkligheten ser ut.
För det finns ju bara en verklighet. För mig.
Men ser man globalt på det hela, som man förväntas göra numera, så är verkligheterna 6 miljarder i runda tal.
De Gaulle tyckte det var svårt att styra ett land med 258 sorters ost. Hur skall det inte vara nu?