DELA
© Nya Åland

Som hämtat ur en platsannons

”Please”.
Mannen som sitter insvept i en filt utanför en affär i Mariehamns centrum sträcker fram en burk som det skramlar litet i.
Våra blickar möts. Jag tittar bort och går bort.

Vi har mötts
tidigare men tydligen känner han inte igen mig.
Tjugo minuter tidigare såg jag ett par killar vid stadens torg.
De var välklädda.
De var på gott humör. De pratade med varandra och kollade sina smartphones.
De gick i rask takt norrut längs Torggatan.
En av dem var mannen som nu sitter framför oss och ber om pengar.

Dagen efter, utanför en annan affär i Mariehamn.
En ung kvinna sitter insvept i en filt vid ingången.
När jag kommer ut ur butiken står en äldre dam framför henne och gräver i sin plånbok. När hon gett ett bidrag till den unga kvinnan säger hon:
– Nu kan jag gå hem.
Den unga kvinnan, gissningsvis litet över tjugo, ler mot henne.

Är det synd om tiggarna?
Det är det. Det är synd att vi lever i ett värld där friska medborgare, vilken nationalitet de än har, ser tiggeriet som det bästa sättet att försörja sig.
Om vi utgår från att killarna och tjejen som jag såg häromveckan är friska så är det förbannat synd att de valt, eller tvingats in, i den här branschen.
Det är inte bara eländigt. Det ett samhällsekonomiskt resursslöseri.

I Gnosjö, känt för sin företagaranda, har invånare börjat hjälpa tiggarna hjälpa sig själva. Bland annat har de fått möjlighet att baka bröd som de säljer.
– Att lägga pengar i koppen löser inte problemet, det bara skjuter det framför sig. Det måste till entreprenörskap och företagande och ett nytt sätt att tänka, genom att försörja sig, säger Gnosjöbon Mats Johansson till tidningen Metro.
Rätt tänkt.

De är unga och flexibla.
Långa arbetsdagar eller dåligt väder stör dem inte.
De är socialt kompetenta. Det måste man vara i alla värv som förutsätter att man snabbt ska etablera kontakt med främlingar och få dem att öppna plånboken utan att erbjuda något konkret i utbyte.
Jag tror att de ser möjligheter där andra ser problem.

Ser ni vartåt det lutar?
Egenskaperna är som hämtade ur jobbannonser där stora och små företag söker drivna och självgående medarbetare.
Och de skulle garanterat kunna tänka utanför boxen om något av dessa företag gav dem chansen.

Patrik Dahblom