DELA
© Nya Åland

Som gubben i lådan

Hej! På er, kära läsare. Här har ni mig tillbaka på Nya Ålands tidningssidor. Jo, jag har skrivit här förut men det var ett tag sen sist, och ni kommer bara att se mig här ibland framöver. Lite nu och då, som nu på sportlovet till exempel. När jag själv, eller kanske någon annan ibland, ja vill. Med jämna eller ojämna mellanrum. Som gubben i lådan. (Eller gumman. Om man nu får räknas som gumma vid 26 års ålder?)
– Det är fint att frilansa för då blir man liksom glad för varje jobb man får, sa en av mina kollegor till mig häromsistones och fick något nostalgiskt i blicken.
Ja, visst är det så tänker jag. Glad blir man. Lite förvirrad i huvudet ibland men…. energi får man. Faktiskt. För monotont blir det inte att hoppa in lite här, lite där, vilket är det jag sysselsätter mig själv med denna vår. Vissa skulle kanske kalla mig ett offer för den nya arbetsmarknaden. Andra för en typisk ålänning. Typisk skärgårdsbo. Inte vet jag. Jag trivs. Får man säga det? Med att varva ett jobb med ett annat, göra än det ena än det andra.
Jag gillar utmaningar. I lagom doser det vill säga. Och som frilansande glad typ tackar jag ja till det mesta.
– Gå på hockey? Visst!
(Letar febrilt i hjärnan efter kunskaperna jag någonstans hoppas ha införskaffat mig på min senaste hockeymatch som jag beskådade… vid kanske sex års ålder när Geta vann åländskt guld! Det minns jag minsann att de gjorde. Reglerna är det värre med…)
– Bowling också?! Visst, inga problem.
(Hjälp!)
– Är inte du alldeles för kompetent för att sitta här? Sa en man till mig en gång då jag hade ett tillfälligt sommarjobb på ett ställe, låt oss kalla det för en fabrik.

Jag förstod inte frågan. Vadå för kompetent? Det fanns andra som kunde det där jobbet jag gjorde just då betydligt bättre än jag. Och visst, jag kunde (och kan fortfarande) andra saker, men alla kan väl en massa annat än just det de jobbar med? Måla, snickra, handarbeta, laga mat, sjunga, dansa, fiska, spela boule, sortera müsli med mera….?!
Börjar man nysta i vad en människa är bra på kan man nog komma på en hel del grejer. Tror jag. Så jag lever som jag lär, som gubben i lådan och använder stora delar av min kompetens på olika saker. Skönt, tycker jag. Hafsigt, tycker säkert någon. Men det får den tycka.
Förresten skulle jag vilja be just den människan att då börja tänka efter vad den är bra på. Och ägna sig, litegrann, åt just allt det. Men viktigast är nog ändå att någon gång nu och då ägna sig åt något man är riktigt dålig på! För då finns det ju bara en väg man kan gå. – Åt det bättre. Och det är ju inte direkt fy skam det heller, eller vad säger ni?